Kan man se på Karjala cup i himlen?

Jo, ja tror det.. i min bild av himlen, sommarlandet eller vad man nu föredrar att kalla det så kan man det i alla fall..

Kära Pappa, fars dag idag och många år har passerat sen du gick bort och jag inte längre kunde uppmärksamma dig på din dag.. Men det innebär inte att jag inte har tänkt på dig. Det gör jag ofta, ofta. Jag var inte och tände något ljus vid minneslunden idag. Jag tänder ljus där jag befinner mig istället, för det är där ditt minne lever vidare. Inte i minneslunden, där finns du inte för mig. Men här hemma hos oss har ljusen brunnit för fullt idag!

Jag hoppas att din dag i Sommarlandet har varit lite ljusare än här, för här har det varit grått. Fast om jag känner dig rätt så har du tillbringat din söndag med att kolla på hockey.. Eller hur?! Jag tror man kan se på hockey uppe i himlen.. eller sommarlandet. Ja tror, t om att man kan få riktigt bra platser där.. Och jag tror också att du blev firad och uppmärksammad av ditt förstfödda barnbarn där uppe i sommarlandet. Ni tar hand om varann där uppe, det är min tröst här nere på jorden.

Här har det vart en grå söndag och inget anmärkningsvärt har E och jag tagit oss för med. Lite vardagligt plock som hör sedvanliga söndagar till. E var sällskapssjuk och ville ha mig mer delaktig i sina lekar än jag hade tid, tillfälle, ork, lust till just då. Nu i efterhand rannsakar jag mig själv och bannar mig själv för att jag inte alltid sätter min sons önskningar i första rum. Varför leker jag inte med honom före jag gör allt det nödvändiga...?! När skall jag någonsin räcka till..? Och varför är jag ingen typisk "lekmamma"..?! :-(

E önskade sig en vän idag, sa han.. "Du har ju vänner på dagis", säger mamman klämkäckt. Den kloke sonen svarar då "Jamen dom är ju inte här..." Nej, självklart å naturligtvis är dom inte det.. Att jag inte tänkte på det. Min son är klokare än jag ibland. Hans uttalande gläder mig i vissa avseenden. Att han numera uppskattar leken TILLSAMMANS med andra barn. För inte så längesedan var han såpass avvaktande så han drog sig undan leken med andra barn. Men nu vill han, som sagt.

Men det satte också en tagg i ett känslig mammas hjärta.. Jag sörjer att E inte fick något syskon i sin egen ålder. E har sina storasyskon och jag gör allt för att han skall se dom som en del i sitt liv. Men, han saknar samma sak som jag saknat, hela mitt liv, syskon att leka med.. syskon att umgås med.. syskon att dela livet och vardagen med. Tänk som jag saknat det, och tänk så många gånger som jag tänkt att.. om jag får barn så vill jag att det barnet skall få syskon, så h*n slipper vara så ensam som jag varit.

Men nu blev det aldrig så, livet tog annan vändning. face the fact boy, it eas a little to late... det finns alltid saker som man kunnat göra annorlunda i livet när man tänker tillbaks. Hur mycket av allt som händer i ens liv är ens eget val egentligen?! Och hur mycket styr man över?! Medan jag funderar vidare i dessa filosofiska frågor får ja väl börja lägga undan pengar för att betala min sons terapitimmar då han skall hantera sin barndom.. Hmm..

I morrn hoppas vi på en ljusare dag. Både mer konkret, i form av att se solen kanske?! Och mer emotionellt..?! Med en träsktrollsmamma som är lite ljusare i sinnet..?!

Gråblöta hälsningar!!

Träsktrollsmamman

Var f*n är mitt SIM-kort..?!

Grå, blåsig onsdag. Mamman är *ledig* och sonen är på dagis. Ute blåser det.. Löven fladdrar å när jag tittar ut genom mitt köksfönster så ser det allt utom inbjudande ut. Kan alltid hoppas att löven flyger rätt väg, och bort från min tomt.

Det lilla Träsktrollet är på dagis idag, som sagt, och idag är det fotografering Tanken var att det skulle tas gruppbild på alla dagisbarnen tillsammans utomhus.. Ja vet inte hur det gick med den saken, men det är nog tveksamt..

E har haft några dagar med väldigt mycket trots och bråk å kroppen. Igår rann bägaren över på dagis när jag hämtade honom vid tolv. Lunchen var precis avklarad och då sprang E från bordet och tvärvägrade ta bort sin tallrik, bestick et.c.. Det brukar han aldrig göra annars, öht aldrig krångla eller bråka på något vis på dagis. Men igår rann det över och han boxades med en av fröknarna och *fräste* åt andra barn.. :-( Och när ja skulle ha honom med från dagis så var han förvandlad som till en furie som skrek, slogs och vände ut å in på sig själv.. Fick ömsom släpa/bära en stor, lång och helvild unge hem!!! Kan säga att jag var tacksam att vi bor så nära dagis som vi gör!!!! Phu, att tampas med en 3½-årings trots tar energi..

Aningen grinig på att jag lyckats tappa bort SIM-kortet till min mobil.. :-( Hände natt till tisdag.. Någon av mina katter, en viss Fröken Freja är starkast misstänkt, lyckades ha min mobil i golvet. Den small i golvet så bakstycket gick upp.. batteriet for ur och... i halvsovande tillstång famlade ja efter den, satte i batteriet igen och sen tänkte jag inte mer på det.. Förrän på morgonen.. När jag upptäckte att det inte fanns något SIM-kort i den. Värdefulla timmar hade gått till spillo i sökandet efter försvunnet kort.. Tror ja har vänt upp- och ned på halva lägenheten och letat.. Krupit på knä m ficklampa å lyst å letat, men än så länge inget napp.. SIM-kort är väldigt små och väldigt osynliga när de inte befinner sig där de skall...

Inge stort planerat för denna grå onsdag.. Sitter å funderar på stora världsproblem som ex vad vi skall äta idag.. Slutar det blåsa, eller iaf lugnar ned sig så skall vi försöka komma ut å gå en promenad sen.. I övrigt blir det nog mest softa inomhusaktiviteter känns det som...

Blås min väg nu, vinden ute.. Blås löven från min tomt så ja slipper kratta upp dom!!! :-)

Slöa, gråa hälsningar! / Träskmamman

Träskdag i träsket..

Idag har hösten visat sig från sin sämsta sida. Ett konstant grått mörker har rått hela dagen och det hela har ackompanjerats av regn och rått väder, du vet, sånt där som kryper under skinnet på en. Personligen har jag väl inte så mycket emot det, för det känns ganska laid back och soft att det är helt okej å va inne å tända ljus å va lite såhär sömnig och.. strosa omkring i pyjamasbyxor. Det är mer legitimt en sån här dag..

Väderprognosen igår hotade med snö, men det har vi inte sett till. I ett inte särskilt eftertänksamt ögonblick råkade jag säga det till E... att "De sa på TV att det kanske skulle bli snö idag"... Mycket pedagogiskt av pedagogen.. E springer genast till fönstret och frågar om vi har några morötter hemma, som han skall ha till näsa på snögubben. Smart mamman, en 3½-åring är ganska konkret i sitt tänk.. saker som kanske finns inte riktigt i begreppsvärlden och "komma lite snö" innebär helt andra saker för en 3½-åring än för en 40-to-be.... Jaja, ja lyckas väl inte jämt, men besvikelsen verkar inte ha satt några djupare spår, för ja har inte hört något mera om snö å snögubbar... eller morötter... By the way, hade det nu kommit snö så hade ja faktiskt en burk med minimorötter i skafferiet... Hmm..

3½-åringen har haft en dag då hela världen varit emot honom idag. Eller, åtminstone halva, dvs: hans mamma.. Eftersom jag är typ den enda i hans upplevda verklighet som sätter någon form av gränser och begränsar hans tillvaro så är jag således också roten till allt, eller åtminstone det mesta, av ont i hans liv. Så idag har det vart kamp, bråk och trots. Usch! Inte alls roligt.. Min son har dessutom den dåliga vanan att, när han blir på sitt sämsta humör, slåss, bitas, sparkas, riva.. Och det är totalt oacceptabelt!! Det är i princip bara mot mig han visar dessa tendenser men det är därmed inte okej. Jag har markerat bestämt, jag har nonchalerat, jag har pratat med honom, jag har gjort det mesta som min fantasi sträckt sig till.. men det fungerar inte särskilt bra. Är det någon som har något kreativt tips på hur att hantera liknande så tar jag gärna emot!

Igår jobbade jag 12½ timme. Inge höjdarpass men men.. eftersom jag jagar arbetstillfällen och timmar är det bara å bita ihop och gilla läget. Det straffar sig såklart idag, det vet jag ju redan innan. Men som tur är så har jag varit ledig så tillvaron har inte ställt så hårda krav. Kanske hade jag kunnat hantera E´s trotsutbrott bättre om jag hade varit mindre påverkad av min sjukdom, både fysiskt och psykiskt. Men men, nu är läget som det är. Att bara gå hemma betalar inte mina räkningar. Jag lär jobba när tillfälle ges..

All Helgona-helgen passerade i helgen. Och jag tillhör de tråkiga, bakåtsträvande människor som bara tvärvägrar Halloween. Jag ser absolut ingen tjusning i att klä ut sig till spöken och monster på All Helgona... Det ger mig bara avsmak! :-( Jag känner inget som helst behov av det.. Och ja tar gärna att ja är en tråkig surkäring, för det här känns inte som någon högtid som ja vill ha!

Lite ont i kroppen och trött i huvudet skall jag nu ta en dusch och hämta lite nya krafter innan jag tar itu med kvällens stora utmaning, att få 3½-åringen att sova....

Blöta hälsningar från Trollmamman

Looking back on the things I´ve done....

Hösten sägs ju ofta va eftertankens tid, och så är det i alla fall för min del.. Det mesta lugnar ned sig och man har lite mer tillfälle att tänka efter...

Tidigare idag satt jag och sorterade lite bilder från min sons födelse och jag tänkte tillbaks på den långa och vansinnesoroliga resan som ledde fram till hans födelse. Det kändes många gånger som att vara ute på ett hav med stormar, förrädiska grund och isflak, med en bräcklig farkost. Jag tänker tillbaks på alla dessa timmar som jag låg vaken och kastades mellan hopp och förtvivlan, lever h*n än eller har h*n dött..?!

Jag tänker på min första graviditet och dess farhågor. Jag tillbringade en del tid på sjukhus då och vågade nog aldrig, till fullo, tro att det skulle gå vägen. När jag äntligen vågade försöka hoppas och tro att läkarna hade koll på vad som hände med min kropp och min funktioner så kom dråpslaget, en simpel jävla urinvägsinfektion tog mitt förstfödda barns liv!! Absurt... Hur kan man någonsin försonas med den tanken...

Jag gillar hösten och förvintern går an den med. Ända fram tills det börjar närma sig advent. Då vill jag dö en liten smula. Eller i alla fall försvinna för ett tag. Jag vill inte riktigt vara med då. Ja vill inte påminnas.. Men det är en månad kvar tills dess och jag kan sitta inne i godan ro och titta ut på mörkret, med gott samvete, ett bra tag till. Ångestens andar och sorgens knivar stampar på farstukvisten, men än får dom inte komma in.

Gårdagen var ganska intensiv för att vara en dag i mitt liv. Det var möte med AF, hämta mediciner på Apoteket, handla, lämna urvuxna barnkläder på Juvelen.. Sen var de utvecklingssamtal för E och på e.m/kvällen jobbade jag. Dagen gick ganska fort, och inget direkt som jävlades..

Idag skall Träsktrollet och hans mamma å klippa sig. Mycket välbehövligt x 2!!! :-) Det lilla träsktrollet skall fotograferas på dagis, till veckan å då är det till å se anständig ut!!! det skall tilläggas att det lilla Träsktrollet ser ut som en korsning mellan en vildvuxen Emil och Anderssonskans Kalle nu. Luggen är lång så han har själv bett om att få ha hårspänne. Mamman kan inte klippa så läget är akut, tyyyyyp.

Skall titta vidare genom mitt fönster nu och titta tillbaks i tiden. Man måste nog göra det emellanåt.. Våga ta på och känna efter, även på de ställen där det gör som ondast. Där rakblad, krossat glas och knivseggar dansar i en vådlig dans..

Höstklafs! / Mamma Troll

Lite grinig å lite ledsen..

..är jag..

Och anledningen till det är att jag har "blivit av med mitt jobb"... mitt jobb.. jobb.. ja, ja är ju väldigt medveten om min anställningsform och dess brist på trygghet. TIMANSTÄLLD... smaka på den.. andra klassens arbetstagare.. ha! Så jobbet har ju inte varit MITT i ordets rätta bemärkelse. Men det jobb jag har haft har i alla fall varit min sysselsättning och nu har jag varit där sedan 1 april och gått på ett schema och fungerat..

Nu blir det till å jaga timmar igen för å få till brödfödan. Timme för timme, dag för dag.. Leva oplanerat. Massa tid är väl hur skönt som helst, men det betalar inte räkningar precis. Å nu är det, som sagt, till att jaga ihop timmar igen. Att leva oplanerat såhär och bli utringd när jag behövs är något som komplicerar mitt liv en del. Jag lever ju, som alla vet, som en singelmamma ute i träsket, och att få ihop det bekanta livspusslet med en treåring är inte alltid det lättaste. Nu när jag haft planerad arbetstid har det gått rätt bra, men att inte kunna planera sin tid är något som komplicerar ganska mycket. Men, det får väl gå det med. Det är som läget är. Känner mig iaf ledsen, och tycker det är jättetråkigt, att inte ha den här regelbundna kontakten med jobbet, för jag har nämligen trivts väldigt bra på det jobb jag har varit på det senaste dryga halvåret.

2000:- fattigare blev jag häromdagen!! Kul värre!! tur det inte drabbar någon fattig *ironisk* Var i alla fall till ortopedtekniska å hämtade ut mina inlägg till skorna och "blev med" ett par nya arbetsskor också. Inge ironiskt å köpa nya skor å sen bli av med jobbet va?!?! Nämen, alltså.. ja är ju tänkt å klamra mig fast på jobbet ett tag till och mina skor är ja tänkt å använda ändå! Att sätta de nya inläggen i någon av mina befintliga arbetsskor skulle vara "utan verkan", sa de på ortopedtekniska. Så.. De va bara å leta ut ett par skor...

Det blev ett par Merell sandaler.. De ligger på bild ovan, ja kunde inte riktigt med å klistra in den här, där ja skulle vilja ha den, men men.. Inte särskilt snygga egentligen men det var det alternativet som fanns. En tusenlapp ganska exakt kostade de. Alldeles för mycket för min ekonomi egentligen men hur skattar man värk å besvär..?! de är bara å trolla å få ihop det hela. Hoppas VERKLIGEN att de, och inläggen, gör verkan.

Nä.. nu är klockan sex på lördag morgonen å ja skall börja jobba om en timme. Ha en bra lördag allihop!

Blött i träsket! / Mamman

reflektioner från ett köksfönster...

Ledig idag och jag sitter här vid datorn, vid köksbordet, å kikar ut lite mot skolan... ja bor ju numer närmaste granne med dagiset och en låg- och mellanstadieskolan. Det är en grå och lite småkylig dag i Fryksdalen idag och jag slås av hur många av de små tjejerna som bär kjol/klänning...!!

Tiderna har verkligen ändrats sen ja gick i skolan. Då hade man, på sin höjd, kjol eller klänning två dagar om året, examen och möjligen, möjligen till julavslutningen. Men något hände mellan där.. och idag ser jag, som sagt, många av flickorna som tassar runt som små damer.. I mitt genustänkande kan ja inte låta bli å fundera lite... De måste vara både hemskt kyligt och väldigt opraktiskt att hänge sig i leken i tyllkjolar å tunna strumpbyxor.. :-( Tycker det här med de stereotypa könsrollerna är tråkigt å tragiskt.. att de skall börja så tidigt!! :-(

I övrigt skulle man kunna tro att Ullaredsresan tog knäcken på mig eftersom ja varit så tyst.. Men icke! Det var en mycket trevlig resa å ja handlade massor!!! Själva bussresan till och från va väl ingen höjdare men men..De gick det med!!!

Men tiden å orken tycks bara rinna av mig. Ja jobbar ju inte så fetmycket men den här värken ja har tar hemskt mycket energi. Så när allt är avklarat här hemma och kvällen sänker sig över Skolvägen så känns soffan hemskt skön, å då blir det sällan av att jag sätter mig här vid datorn.. Men ja skall försöka bättra mig med det oxå

I morrn skall jag till ortopedtekniska å hämta ut mina inlägg till fötterna. Hyser stora förhoppningar till dom!! Har hiskeliga smärtor å de känns emellanåt som att jag gick på glödande el eller på glas.. :-( Hade ju ganska stora skador på vänsterfoten så det är inte mycket som skiljer fotsulan från hälbenet där.. så ja går ju typ direkt på hälbenet!! Ja hoppas, hoppas att inläggen har bra effekt. Dels kommer de att va ganska dyra, sen känner jag att ja orkar inte ha det såhär värst mycket längre. Ja är trött på att slänga i mig massa mediciner å att ha ont tar hemskt mycket energi å till slut sätter det ju sig på psyket oxå.

I e.m skall vi till Torsbybadet och plaska runt lite där!! Får se om ja har tiden å orken och skriva några rader om det i kväll eller i morgon.

Gråa hälsningar från Mamma Träsk

Helt j..a sinnessjukt...

Har ja full förståelse för att man tycker om det jag skall göra i natt. Och frågan är om man inte har någon lätt störning om man kl kvart över ett på natten sätter sig i en buss för att åka cirkus 40 mil till Ullared för att trängas med helt eller halvt hysteriska människor som har något lätt desperat i blicken. Jag vet inte vad störningen kallas..?! Shop-o-holic..?! hehe..

Klockan är nu nästan tio å ja sitter här å dricker en skvätt kaffe. Skall sen slänga min vackra och fulländade (hoho) kropp i duschen å sen lägga mig å sova/vila en stund. Sen, som sagt, vid strax efter ett skall ja förflytta mig några hundra meter till återvinningsstationen här i Ullared för att gå ombord på bussen som skall hämta upp lite folk och sen åka till Ullared. Skall ha kudde med mig och jackan som täcke å hoppas slumra mig nedöver väst-Sverige. Sen skall ja shoppa järnet!!!

Ja bävar lite för att sitta såpass länge i bussen, med mina ischiassmärtor, men ja har laddat upp med citodon och TENSen är fulladdad å extrabatterier har ja med mig, så det skall nog gå bra. Får man bara göra lite fynd så.. Gud va sjukt... :-D :-D :-D

Det har varit en grå och regnig dag i Fryksdalen idag. Träsktrollsmamman har jobbat förmiddagen och det har varit en helt vanlig dag på jobbet, inge anmärkningsvärt eller dramatiskt. Skönt å tryggt. Känner inge behov av utmaningar eller den typen av stimulering för tillfället. Lungt och tryggt är det viktigaste i det skede i livet ja befinner mig. Livet i sig bjuder på tillräckligt med utmaningar och stimulering av olika slag.

Har sålt iväg lite grejer på Tradera. Vore väl synd att säga att affärerna har gått bra, men har väl fått in någon krona i alla fall. Lite dyrare grejer, av mer kända märken, fick ja avsevärt mindre betalt för än ja räknat med, men några mer anspråkslösa kläder gav mer pengar. Hoppas nu att kläderna kommer till användning någonstans hos ett annat barn. Så har vi sparat lite på våra resurser här i världen.

Lilltrollet beställde kyckling till middag idag å den lydiga Trollmamman gjorde det. Sen ändrade sig det lilla trollet å ville äta resterna av söndagens köttbullar.. Och mamman orkade inte ta den striden idag så Lilltrollet åt sina köttbullar å Stortrollet åt kyckling. Lilltrollet frågade om vi inte hade några "olivrar" eller "surgurka" hemma.. "Surgurka" lyckades ja inte lista ut va det är, men ja skulle tro att det är inlagd gurka. "Olivrar" äter de mycke på dagis så det skall vi genast köpa hem!!

3-åringen, det lilla älskvärda Träsktrollsbarnet, börjar sakta, sakta komma ur sin värsta treårstrots. Förlåt, förlåt.. trots får man inte säga, utvecklingsperiod heter det. Sakta, sakta släpper det mest aggressiva trotset, mer harmoni sprids i kroppen. Elliots "onda alterego", Belbjott (ja, de är hans eget påhitt och hans egen figur, han som trotsar och gör alla dumheter...) börjar så sakta blekna och gör alltmer sparsamma besök här hos oss. Och fram skymtar en mycket älskvärd, ömhetstörstande, kramig, pussig och snusförnuftig -snart- 3½-åring. Tack för det!! Tack för alla besök, Belbjott, men nu kan du dra dig tillbaks en stund. Mamman har fått speedat blodtryck å tillräckligt många gråa hår för ett bra tag framöver.

Allt gott till er, vänner. SMS:a mig gärna när ja sitter på bussen i morrn så får ja nåt å göra! hehe

Klafs! / Träskmamman

Monday on my mind

Ännu en måndag har passerat och den lär inte gå till historien som någon större dag. Inte i min värld i alla fall..

Lyssnade på en annan mamma lite på Lokalradion idag, Mia Skäringer.. om hennes nya bok som bygger på hennes spalt i MAMA. Intressant.. Hon pratade bl a om att när man blir mamma är det så lätt att man glömmer bort att man också är en person. En kvinna.. man blir bara en mamma liksom. Och det ligger mycket i det! Ens person glöms lite bort.. Sen pratade hon vidare om att hennes krönikor, och så även boken då, är "pumpsfri". Dvs; den visar inte den glammiga bilden av superambitiösa mammor som fikar med kompisar ute på stan och går på gympa och har lilla bebisen med och lagar ekologisk mat och de enda med det tredje. Det fenomen som man ofta möter i glammiga mamma tidiningar, men också mycket i div communities ute på nätet tycker jag. Det är mycket framhävande av sin egen förträfflighet i form av alla aktiviteter man går på, allt man gör m sin baby, att ha de rätta grejerna, de rätta klädesplaggen, gå på rätt dagis och bara vara sååå rätt hela tiden.. För att kasta en skugga på att andra inte är riktigt lika rätt. Ja va på goda vägar att falla i fällan för ett tag sen då ja hängde på div nätcommunities.. Men sen upptäckte ja det och.. Nej, jag är jag och jag gör så gott jag kan som mamma. Jag behöver inte dricka latte ute på det hippaste fiket och gå på de mest rätta aktiviteterna med mitt barn. Vi lever vårt liv och vi gör det "good enough". Tack Mia Skäringer!

Träskmamman har jobbat kväll och det lilla träsktrollet har vart på dagis på förmiddagen. Just dagis var väl dagens höjdpunkt egentligen. Hade funkat jättebra med Lilltrollet där idag och han hade lekt mycket, varit glad och sprallig och inte kissat på sig. Han har tyvärr lite problem med "kisseriet" på dagis. Han kissar ofta på sig på dagis, men annars sköter han det helt själv. Ja har pratat m både dagis å m honom å ja tror att de beror på att de händer så mycket runtom honom på dagis så han helt enkelt glömmer bort att gå på toa. Men idag hade "fröknarna" påmint honom och det hade gått hur bra som helst. SKÖNT!! De märks på honom att han tycker det är lite obehagligt när han kissat på sig...

Kyligt är det idag. En strålande dag för övrigt, vackert.. klarblå himmel å alla dessa undersköna färger, å kallt och kyligt, som sagt. Kallt inne har vi haft också. Det skall ganska mycket till innan Träsktrollsmamman skall frysa, men idag har jag faktiskt gjort det. T om haft strumpor på mig..

Natten va ganska lång och lite småjobbig.. :-( Batteriet i TENSen va urladdat.. fast å andra sidan vete f*n om den hjälper något.?! Den kanske tar bort typ 10%... ?!?! Å den har absolut ingen långsiktig effekt, utan möjligen enbart temporär.

Medan Lilltrollet va på dagis höll mamman på å grejade i garderoben, letade fram lite vinterkläder å rensade ur lite urvuxna kläder. Vidare har jag packat lite paket med sånt jag har sålt på Tradera. Företrädesvis urvuxna barnkläder. Dåligt med bud den här gången.. :-( Men men.. bara å hoppas att kläderna å skorna kommer till användning och glädje.

Jobbat e.m/kväll, som sagt.. 15-21... va ett tag sen ja va på jobbet nu, eftersom ja hade en långledighet och sen lyckades bli förkyld med feber sen på det. Men jobbet känns tryggt och invant..

Nu skall ja se om mina stuvade makaroner som ja skall ha i matlådan svalnat... Ta en dusch å sen.. Good Night!

Idag brast det...

Jaa, som sagt, idag brast det. Pang! fick en rejäl gråtattack här på förmiddagen när jag höll på och städade. Jag gick i min stillhet (3-åringen sov) och lyssnade på Afzelius och dammade precis av det inramade fotot av "Vackraste Ängel".. Och då brast allt, fasaden rämmade och jag fick en rejäl gråtattack..

Låten är så stark och så sanslöst vacker i sig, jag har själv sagt att jag vill ha den på min begravning!!! Den ger ord åt det man som mamma vill, för dina barn..

Så vill jag bli som Solen som värmer dina ben,

som luften och som Jorden; som livet dom dej ger.

Så vill jag bli som regnet, när vägen din känns hård,

och kunna fukta marken framför dej där du går...

När man, som mamma, inte kan göra detta för sina barn och när allt redan är för sent. Då gör det ONT!! Det gör fruktansvärt ont!! Det är en smärta och en tomhet som inte kan beskrivas i ord..

Det är snart fem år sen du somnade in och lämnade livet som du aldrig fick bli en del av, Vackraste Ängel. Floskler som "tiden läker alla sår" får mig att spy! Så talar bara den som inte vet bättre. Jag försöker leva mitt liv utan dig och ibland går det bra, ibland går det mindre bra. Men det finns ett stort sår i mitt inre som aldrig läks. En smärta som aldrig lämnar mig och en tomhet som ekar. En skör, skör hinna täcker detta och låter mig fungera i en vardag, utan dig. Men det behövs så lite, så lite för att blotta denna smärta och denna sorg. Vackraste Ängel, mamma tänker på dig varje dag. Min enda önskan är att du lever i en god värld, och att du håller ett öga på Lillebror och hans färder genom livet. Du ser väl ljusen vi tänder till dig? Och såpbubblorna som Lillebror älskar att blåsa upp till dig?

I övrigt har denna dag mest varit en mellandag. Feberfri efter förkylningen som slog undan benen på mig i förra veckan. Fortfarande ont i halsen å lite rosslig i rören, men inget värre. Mina ischiassmärtor håller ångan uppe. För er som möjligen inte vet så har jag gått med h..e ischiassmärtor sen i somras. Roten till det onda är en fotskada som gör att jag sned- och felbelastar i benet. Väntar på inlägg till skorna, för att stabilisera, men det verkar som ja får vänta... Smärtorna är nästan outhärliga vissa stunder, och på mornarna får ja hålla mig i möbler, dörrposter et.c, för ja orkar nästan inte sätta ned högerbenet. Har fått låna en TENS-apparat på sjukgymnastiken, men ja märker ingen vidare effekt.. tyvärr. Snart måste något SKE för ja är helt slut, sover max en halvtimme i sträck pga smärtorna.

Har städat upp och gjort en smärre uppröjning i mitt sovrum idag. Det har "förslummats" ganska rejält där på sistone.. Hmm.. Det är både illa och väl att ha en dörr som man bara kan stänga till.. mitt sovrum har tjänstgjort både som lager, arkiv, tvättlagring och allmän avstjälpningsplats.. Men idag gjorde jag en rejäl uppryckning. Känns skönt

3-åringen har varit ovanligt älskvärd idag och inte gett uttryck för så mycket treårstrots. Lite sådär vardagssnorig har han tittat en del på TV och plockat med sina verktyg. Han fick önska middag och önskade då köttbullar och potatis. Potatis är nog det som smäller högst för tillfället. Han lär inte bli någon anhängare till GI-metoden inte!! hoho! :-) Så ja slog på stort och gjorde egna hemmagjorda köttbullar. De blev bra. Utsökt bra för att skryta lite.

Mamman är trött, trött i själen och trött i kroppen. Skall ta mig en dusch och duscha av stekos och tårar nu. Sen blir det lite soffgos innan Älskvärda 3-åringen nannar...

BRB

Träsktrollet