Idag brast det...

Jaa, som sagt, idag brast det. Pang! fick en rejäl gråtattack här på förmiddagen när jag höll på och städade. Jag gick i min stillhet (3-åringen sov) och lyssnade på Afzelius och dammade precis av det inramade fotot av "Vackraste Ängel".. Och då brast allt, fasaden rämmade och jag fick en rejäl gråtattack..

Låten är så stark och så sanslöst vacker i sig, jag har själv sagt att jag vill ha den på min begravning!!! Den ger ord åt det man som mamma vill, för dina barn..

Så vill jag bli som Solen som värmer dina ben,

som luften och som Jorden; som livet dom dej ger.

Så vill jag bli som regnet, när vägen din känns hård,

och kunna fukta marken framför dej där du går...

När man, som mamma, inte kan göra detta för sina barn och när allt redan är för sent. Då gör det ONT!! Det gör fruktansvärt ont!! Det är en smärta och en tomhet som inte kan beskrivas i ord..

Det är snart fem år sen du somnade in och lämnade livet som du aldrig fick bli en del av, Vackraste Ängel. Floskler som "tiden läker alla sår" får mig att spy! Så talar bara den som inte vet bättre. Jag försöker leva mitt liv utan dig och ibland går det bra, ibland går det mindre bra. Men det finns ett stort sår i mitt inre som aldrig läks. En smärta som aldrig lämnar mig och en tomhet som ekar. En skör, skör hinna täcker detta och låter mig fungera i en vardag, utan dig. Men det behövs så lite, så lite för att blotta denna smärta och denna sorg. Vackraste Ängel, mamma tänker på dig varje dag. Min enda önskan är att du lever i en god värld, och att du håller ett öga på Lillebror och hans färder genom livet. Du ser väl ljusen vi tänder till dig? Och såpbubblorna som Lillebror älskar att blåsa upp till dig?

I övrigt har denna dag mest varit en mellandag. Feberfri efter förkylningen som slog undan benen på mig i förra veckan. Fortfarande ont i halsen å lite rosslig i rören, men inget värre. Mina ischiassmärtor håller ångan uppe. För er som möjligen inte vet så har jag gått med h..e ischiassmärtor sen i somras. Roten till det onda är en fotskada som gör att jag sned- och felbelastar i benet. Väntar på inlägg till skorna, för att stabilisera, men det verkar som ja får vänta... Smärtorna är nästan outhärliga vissa stunder, och på mornarna får ja hålla mig i möbler, dörrposter et.c, för ja orkar nästan inte sätta ned högerbenet. Har fått låna en TENS-apparat på sjukgymnastiken, men ja märker ingen vidare effekt.. tyvärr. Snart måste något SKE för ja är helt slut, sover max en halvtimme i sträck pga smärtorna.

Har städat upp och gjort en smärre uppröjning i mitt sovrum idag. Det har "förslummats" ganska rejält där på sistone.. Hmm.. Det är både illa och väl att ha en dörr som man bara kan stänga till.. mitt sovrum har tjänstgjort både som lager, arkiv, tvättlagring och allmän avstjälpningsplats.. Men idag gjorde jag en rejäl uppryckning. Känns skönt

3-åringen har varit ovanligt älskvärd idag och inte gett uttryck för så mycket treårstrots. Lite sådär vardagssnorig har han tittat en del på TV och plockat med sina verktyg. Han fick önska middag och önskade då köttbullar och potatis. Potatis är nog det som smäller högst för tillfället. Han lär inte bli någon anhängare till GI-metoden inte!! hoho! :-) Så ja slog på stort och gjorde egna hemmagjorda köttbullar. De blev bra. Utsökt bra för att skryta lite.

Mamman är trött, trött i själen och trött i kroppen. Skall ta mig en dusch och duscha av stekos och tårar nu. Sen blir det lite soffgos innan Älskvärda 3-åringen nannar...

BRB

Träsktrollet