Precis när det är som bäst.. Efter några dagar av gråkallt vårväder så återkommer värmen. Sol och härligt vårväder. Så tillbringar jag förmiddagen med att göra i ordning lite på altanen. Skurar bort vinterdamm från utemöblerna och sätter fram lyktan.. en duk, letar efter lite harmoni.. Planerar att sitta där och äta middagen, i lugnet och i solen.
Precis som katterna lagt sig tillrätta under tallem och jag satt ned min ända på en av utemöbelsstolarna.. Precis så, när allt känns som bäst. Då startar INFERNOT.. Maskinen from hell och jävulens verk. Gräsklipparen!!
Under hela den här långa, kalla och rätt obehagliga vintern som har varit hade jag lyckats gå och förtränga det som förmörkar mina somrar. Motorgräsklipparn from Hell. Hela den onda armén av väsnande och luktande helvetesmaskiner har stått i godan ro och laddat hela vintern. För att, precis som korna så de släppt ut på grönbete, leva upp och fylla hela min tillvaro med sitt ljud.
Så det var bara att lyfta på sin feta häck, få med sig katterna in, stänga altandörren och ställa in planerna på att äta middag inne. Härdad.. borde jag vara. Det är inte sällan mina sommarplaner och mina sommardagar ser ut så. Och jag får ändra mina planer... Det är då jag önskar att jag bodde i ett öde hus långt ute i skogen, fjärran från allt ljud från onda gräsklippare i villaområdet.
Skall vi koppla av en stund på soffan efter en tung dag på jobbet, skall vi ta en fika ute på altanen, har jag tänka mig att sätta mig och läsa lite ute.. då kommer Motorgräsklipparen from Hell och formligen fyller mig med sin uppenbarelse. Ljudet stressar mig något så alldeles kopiöst. Det får varenda muskel i min kropp att spännas. Och om mina öron kunde, så skulle de fällas ihop. Mina axlar åker upp till öronen och jag känner hur jag andas någonstans uppe i halsgropen. Ljudet borrar sig genom min hud, genom alla vävnader och ända in i benets innersta märg. Där sitter det och skallrar som en betongborr. Det är hetta och kyla på samma gång, och det är hårt och skärande. Stresshormonerna pumpar så fanns det en adrenalinmätare i närheten skulle den slå varvrekord..
Det här är nackdelen med att bo i ett villaområde. Och det kan nog tyckas va en skitsak egentligen, men när man, som jag, har en sjukdom som gör att sinnesintryck blir "felaktiga", då är en motorgräsklippare en Helvetesmaskin som alltid skall ställa till ett inferno när allt är som bäst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar