Ja just det. Är det någon som känner sig manad och kallad och har förmågan att kommunicera med jävlar? Du vet, såna där små röda.. ondsinta. Blodsprängda ögon, små horn i pannan, draksvans.. Utrustade med hemska verktyg...
Ja har en sån i min rygg just nu. Han sitter där och går igenom alla sina verktyg. Han älskar mitt gamla diskbråck.. Just nu roar han sig med att finhacka området längs ner i ryggen på mig, precis där ryggen byter namn.. Och på samma gång spelar han harpa, hårdhänt, med nerverna i intilliggande område.
Jag har försöka tänja, sträcka, röra, lägga upp benen högt och kommunicera med den lilla röda, men ja lyckas inge vidare idag. Känner mig grinig, trött och tjurig. Livet är inte positivt, gulligt och mysigt när man har en ondsint, röd jävel som har bosatt sig i en försvagning i ens rygg. Bläh! Skiter i det här nu, skall ta mig en Citodon, för just nu är det enda sättet att kommunicera med den onda.. Och jag är ingen kul person idag. Men ja vågar iaf erkänna att ja är det.. eller, inte är..
Men, som sagt, är det någon som känner sig manad för lite jävulsutdrivning så är du välkommen till Skolvägen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar