Jag har bestämt mig. Jag har bestämt mig för att mitt barn aldrig skall behöva se mig berusad. Inte i någon form. Aldrig någonsin.
Angående den kvinna som blev stoppad från att ta ytterligare ett glas vin då hon ammade sitt barn så tillhör jag den del av befolkningen som tycker att bartendern agerade förnuftigt och visade civilkurage och är värd all heder. Jag tycker inte att det handlar om någon moralpanik och/eller någon form av nedsättande syn på kvinnor. Tvärtom! En bartender som bryr sig om andra värden än att sälja mer, mer, mer...
Så jag bestämde mig tidigt, att aldrig någonsin skall mitt barn ska behöva se mig berusad. Aldrig skall han få se mig förändras, bli flamsig, prata och bete mig på ett annorlunda sätt än annars. Aldrig skall han behöva känna att jag luktar annorlunda. För jag är av åsikten att där alkoholen rinner in så rinner omdömet ut och det skall inte barn behöva bli en del av.
Jag är inte nykterist och jag vill ogärna moralisera över andra människors dryckesvanor, det jag vänder mig emot är att dricka i barns närvaro. Nu syftar jag inte på de föräldrar som har grava alkoholproblem, där barn lever i missär, för där antar jag att de flesta har liknande syn på. Utan jag syftar på det typiska, svenska helg-och festdrickandet. Där människor blir allt från lite lätt salongsberusade till mer eller mindre fulla. Det är helt okej att vuxna människor ägnar sig åt det, tycker jag. Men, låt inte barnen bli en del av detta.
Vid berusningens grader ändras ju vårt beteende. Vi pratar annorlunda, vi uppträder annorlunda.. Vi umgås lite annorlunda. Många upplever sig bli mer avslappnade och lössläppta. För barn som ser sina föräldrar uppträda annorlunda än vanligt skapar detta en otrygghetskänsla och det hela kan upplevas som skrämmande. Och det skall aldrig mitt barn behöva uppleva.
Aldrig någonsin skall han behöva vara ängslig och känna sig orolig inför helger, pga risken att det skall festas. Aldrig skall han behöva skämmas över mig för att jag blir berusad och halvhånglar med en manlig bekant i umgängeskretsen. Aldrig skall han se mig skratta hysteriskt, vingla på alltför höga klackar och spilla vin på väninnan. Han skall inte behöva uppleva bråk och tjafs inom familjen pga alkohol. Han skall slippa se mig sitta och lipa med mascaran rinnande nedför kinderna pga förstärkta känslor av alkohol och han skall aldrig behöva vakna och komma upp till ett köksbord fullt i halvurdruckna glas, flaskor, cigarettfimpar et.c.. Och aldrig någonsin skall han få en God Natt-puss av mig som luktar alkohol..
Det kanske låter moraliserande och Pretto, och okej, då är jag det. Men det är valet jag har gjort. Och jag har gjort det utifrån min livserfarenhet. Jag har sett alkoholens baksidor både ur ett vuxet och ett barns perspektiv. Och för mig är det en självklarhet att aldrig utsätta mitt barn för det. Jag moraliserar inte över andra människors drickande, så länge de gör det i frånvaro av sina barn. Jag tycker att människor, även föräldrar, skall få festa och ha det som många anser är roligt, att bli berusade et.c, men låt bli att göra det i åsynen av barnen.
måndag 9 maj 2011
lördag 7 maj 2011
Precis när det var som bäst..
Precis när det är som bäst.. Efter några dagar av gråkallt vårväder så återkommer värmen. Sol och härligt vårväder. Så tillbringar jag förmiddagen med att göra i ordning lite på altanen. Skurar bort vinterdamm från utemöblerna och sätter fram lyktan.. en duk, letar efter lite harmoni.. Planerar att sitta där och äta middagen, i lugnet och i solen.
Precis som katterna lagt sig tillrätta under tallem och jag satt ned min ända på en av utemöbelsstolarna.. Precis så, när allt känns som bäst. Då startar INFERNOT.. Maskinen from hell och jävulens verk. Gräsklipparen!!
Under hela den här långa, kalla och rätt obehagliga vintern som har varit hade jag lyckats gå och förtränga det som förmörkar mina somrar. Motorgräsklipparn from Hell. Hela den onda armén av väsnande och luktande helvetesmaskiner har stått i godan ro och laddat hela vintern. För att, precis som korna så de släppt ut på grönbete, leva upp och fylla hela min tillvaro med sitt ljud.
Så det var bara att lyfta på sin feta häck, få med sig katterna in, stänga altandörren och ställa in planerna på att äta middag inne. Härdad.. borde jag vara. Det är inte sällan mina sommarplaner och mina sommardagar ser ut så. Och jag får ändra mina planer... Det är då jag önskar att jag bodde i ett öde hus långt ute i skogen, fjärran från allt ljud från onda gräsklippare i villaområdet.
Skall vi koppla av en stund på soffan efter en tung dag på jobbet, skall vi ta en fika ute på altanen, har jag tänka mig att sätta mig och läsa lite ute.. då kommer Motorgräsklipparen from Hell och formligen fyller mig med sin uppenbarelse. Ljudet stressar mig något så alldeles kopiöst. Det får varenda muskel i min kropp att spännas. Och om mina öron kunde, så skulle de fällas ihop. Mina axlar åker upp till öronen och jag känner hur jag andas någonstans uppe i halsgropen. Ljudet borrar sig genom min hud, genom alla vävnader och ända in i benets innersta märg. Där sitter det och skallrar som en betongborr. Det är hetta och kyla på samma gång, och det är hårt och skärande. Stresshormonerna pumpar så fanns det en adrenalinmätare i närheten skulle den slå varvrekord..
Det här är nackdelen med att bo i ett villaområde. Och det kan nog tyckas va en skitsak egentligen, men när man, som jag, har en sjukdom som gör att sinnesintryck blir "felaktiga", då är en motorgräsklippare en Helvetesmaskin som alltid skall ställa till ett inferno när allt är som bäst...
onsdag 4 maj 2011
Så mycke jag inte visste att jag behövde...
Världen är full av grejer som jag inte visste att jag behövde. Överallt finns dom! :-) Och jag är ganska bra på att leta upp dom också!
Jag är aktiv inom sporten loppis. Det ÄR en sport.. att leta upp bra loppisar och rätt prylar. Det är himla kul att leta.. kika, vända och vrida på alla grejer. I jakten på grejer som jag inte visste att jag behövde. Grejer som passar in i mitt hem. Grejer som skall kunna sätta den där rätta personliga prägel på vårt hem.
Jag letar inte nödvändigtvis FYND.. eller, ja.. kanske skall definera ordet FYND.. dyra märkesgrejer som kostar typ ingenting. Inte nödvändigtvis, utan det är grejer som liksom "passar in".. En liten skål i vitt med blått mönster som passar in på min fläkthylla.. en vacker glasflaska.. en fin kaffekopp till E´s dagis. En liten grej för en femma som kan göra mig så smålycklig..
Förvisso börjar mitt hem på att bli ganska fullt av dessa små fynd, guldkorn.. nu. Och då har jag inte nämnt förrådet och vinden.. Men ändå kan jag inte låta bli att leta, leta.. i jakten på den perfekta lilla prylen som skapar den totala harmonin i ett litet stilleben på hallbyrån.. på trädgårdbordet.. i köksfönstret... :-) Så jag letar vidare efter... saker jag inte riktigt visste att jag behövde ;-)
På bilden ovan står från vänster.. 2 ramar som jag köpt på ANKIS LOPPISi Hånsjö (Mitt favoritloppis!!). I dom två latinska citat som jag själv skrivit ut.. Sen kommer lite nya prylar blandat med gammalt.. Lavendel i kruka kommer från RUSTA.. Ängeln som sitter på en piedestal minns jag inte vart jag köpt, men den har funnits i min ägo ett tag.. Glasburken är från GEKÅS och den vita minipottan har jag köpt på SOLARETUREN i Karlstad. Och alltihop står på det bord som jag tidigare i år köpte på HAGENS loppis, som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med...
måndag 2 maj 2011
Mina vita drömmar
I dagarna har jag och sonen i stort sett slutfört ett gemensamt projekt. Vi är i princip klara med hans lekstuga. Den stackars stugan som stått övergiven har genomgått en total makeover och fått ett nytt liv. Tacksamt har vi tagit emot hjälp med taket av grannen och Ulf, annars har jag stått för det mesta av det andra jobbet. Skrapat bort massa gammal färg, målatmålatmålat... skruvat hyllor och dekorerat. Och jag får lov att säga att jag är ganska nöjd med resultatet. Och E med :-)
E ville från början ha ett café och butik i sin stuga, men ändrade sig sen till att bara vilja ha ett Café. Och den gamla förfallna lekstugan har förvandlats till ett litet minicafé :-) Med hjälp av loppisfynd så har vi fått till det. Och med ganska mycket vit färg.. ;-)
Och jag har fått leva ut mina vita drömmar jag med. Jag brukar alltid säga att om jag vann en fet sunmma pengar så skulle jag starta ett Trädgårdscafé.. Exakt var det skulle ligga vet jag inte så noga, för tillfället är jag mest nöjd att gå omkring och drömma om mitt café. Det skulle i alla fall ligga i en lummig trädgård. Och det skulle vara ett VITT tema. Vita Caféet skulle det heta, och det skulle se ut ungefär som E´s lekstuga, fast i större format då :-)
I mitt VITA CAFÉ och i trädgården runtom skulle det råda total harmoni. Vitt hus, vita väggar.. vita möbler. I lite olika nyaner av vitt. Från krämvitt till snövitt.. lasyrvitt.. Det lugnet som det vita ger. Vita möbler med patina i Shabby stil. Och porslinet skulle påminna om något sånt som gamla tanter har i sina skåp.
I mitt café skulle inget serveras som hade engelskt, amerikanskt, italienskt eller franskt namn. Svenskt.. klassiskt. Traditionella småkakor, bullar bakade med smör och med mycket nystött kardemumma, mjuka pepparkakor.. mackor med ost, skinka.. Glass skulle jag givetvis ha på menyn också. Och helst skulle allt vara lokalproducerat och ekologiskt.
Allt skulle vara småskaligt, personligt och fjärran från storstädernas take-awaystress.. Jag skulle gå omkring i vita och fluffiga kläder från ZIZZI och från högtalarna inne på det vita caféet skulle det komma lite diskret, låg, harmonisk musik.. Gärna Björn J:son Lind... Levande ljus.. Alltid! Vita såklart - allt annat i ljusväg borde förbjudas.
I trädgården skulle det via temat forsätta. Vitsippor.. en hel matta på våren. Liljekonvaljer, vita syrener, vit brudspirea, Jasminer, Änglatrumpeter, liljor.. av alla de slag. Rosor... Där kan jag tillåta lite andra färger än vita. Tidigt på våren skulle det finnas massa vita penséer.. Syrenhortensior.. Kastanjeträd skulle jag ha ett par. Och några vackra kärsbärs- och äppelträd. Under dom skulle det stå gammaldags vita trämöbler på sommaren, där gästerna skulle sitta i solen och njuta av kaffe och tilltugg. Och solen skulle alltid lysa och de lummiga träden ge skugga.
Drömma är fortfarande tillåtet va?
E ville från början ha ett café och butik i sin stuga, men ändrade sig sen till att bara vilja ha ett Café. Och den gamla förfallna lekstugan har förvandlats till ett litet minicafé :-) Med hjälp av loppisfynd så har vi fått till det. Och med ganska mycket vit färg.. ;-)
Och jag har fått leva ut mina vita drömmar jag med. Jag brukar alltid säga att om jag vann en fet sunmma pengar så skulle jag starta ett Trädgårdscafé.. Exakt var det skulle ligga vet jag inte så noga, för tillfället är jag mest nöjd att gå omkring och drömma om mitt café. Det skulle i alla fall ligga i en lummig trädgård. Och det skulle vara ett VITT tema. Vita Caféet skulle det heta, och det skulle se ut ungefär som E´s lekstuga, fast i större format då :-)
I mitt VITA CAFÉ och i trädgården runtom skulle det råda total harmoni. Vitt hus, vita väggar.. vita möbler. I lite olika nyaner av vitt. Från krämvitt till snövitt.. lasyrvitt.. Det lugnet som det vita ger. Vita möbler med patina i Shabby stil. Och porslinet skulle påminna om något sånt som gamla tanter har i sina skåp.
I mitt café skulle inget serveras som hade engelskt, amerikanskt, italienskt eller franskt namn. Svenskt.. klassiskt. Traditionella småkakor, bullar bakade med smör och med mycket nystött kardemumma, mjuka pepparkakor.. mackor med ost, skinka.. Glass skulle jag givetvis ha på menyn också. Och helst skulle allt vara lokalproducerat och ekologiskt.
Allt skulle vara småskaligt, personligt och fjärran från storstädernas take-awaystress.. Jag skulle gå omkring i vita och fluffiga kläder från ZIZZI och från högtalarna inne på det vita caféet skulle det komma lite diskret, låg, harmonisk musik.. Gärna Björn J:son Lind... Levande ljus.. Alltid! Vita såklart - allt annat i ljusväg borde förbjudas.
I trädgården skulle det via temat forsätta. Vitsippor.. en hel matta på våren. Liljekonvaljer, vita syrener, vit brudspirea, Jasminer, Änglatrumpeter, liljor.. av alla de slag. Rosor... Där kan jag tillåta lite andra färger än vita. Tidigt på våren skulle det finnas massa vita penséer.. Syrenhortensior.. Kastanjeträd skulle jag ha ett par. Och några vackra kärsbärs- och äppelträd. Under dom skulle det stå gammaldags vita trämöbler på sommaren, där gästerna skulle sitta i solen och njuta av kaffe och tilltugg. Och solen skulle alltid lysa och de lummiga träden ge skugga.
Drömma är fortfarande tillåtet va?
tisdag 19 april 2011
Hoppa av sponsorsavtalet?!
Hörde på Radio Värmland nu på förmiddagen, ett inlägg av en av mina favoritkrönikörer, Håkan Jäder. Han var klockren och satte ord på det jag funderat på ganska länge. Knivskarpt i vanlig ordning.
Ämnet för dagen handlade om monarkin. Och dess verksamhet som vi är med och sponsrar. Och som både jag och Håkan Jäder helst inte vill vara med i längre. Jag har inget personligt emot emot Kungen eller hans familj rent personligen, som sagt. Men jag känner att jag helst inte vill vara med och betala deras liv och leverne.
Drottning Silvia gör säkert nytta med sina projekt för utsatta barn, och Kungen.. tja.. Och vår Kronprinsessa.. Men varför i hela friden skall vi sponsra Carl Philips lek på racerbanan och Maddes festande och shoppande?! Vad gör de för nytta för Sverige - rent krasst.. Bra PR.. representation.. Jaa, men har det egentligen någon betydelse. Två stora företag skall sluta ett avtal, tror någon då, på fullaste allvar att Prinsessan Madeleines resor till Manhattan eller Carl Philips svischande på recerbanor har någon betydlese?! JAG tror inte det.
De som tror det och köper konceptet skulle väl kunna vara med å fortsätta sponsra, men vi som inte köper det resonemanget, skulle vi inte kunna få slippa?! Jag kan tänka mig så åtskilligt mycket annat som jag skulle vilja vara med och sponsra och som jag tror skulle ha större betydlese för Sverige som nationalstat och Sverige som exportland. Och jag har ingen lust att vara med och sponsra Maddes eller Carl Philips shopping, festande och resor...
I stort sett alla områden har på senare år drabbats av besparingskrav men vad har hänt med "bidraget" till Kungahuset?! Och på andra områden kallas människor som är beroende av pengar för bidragsberoende och ses som ett problem... Men vem skulle komma på att kalla kungen, Silvia eller Daniel Westling för bidragsberoende.. Nej, som sagt, jag skulle gärna hoppa av det här sponsringsavtalet...
tisdag 12 april 2011
The House of Ellioth
Vi har blivit med ett litet Minihus! :-) En lekstuga! :-) E har länge önskat sig ett eget litet hus och mamman har inte varit svårövertalad i det här fallet, eftersom hon själv hade en lekstuga som barn, och hade mycket roligt med och i den! Och det barnet på Skolvägen önskar, det får barnet!
I lördags flyttade den in hos oss. En övergiven och aningen ledsen gammal lekstuga som det inte lekts i på länge. Som bara stått och längtat och väntat. Som känt sig ensam och övergiven.. En stackars gammal medfaren stuga..
..Skall nu få nytt liv!! :-) Jag är ungefär lika glad och förväntansfull över stugan som E, eftersom den väcker min skaparlust! :-) Har storstilade planer för den och jag hoppas att få sätta igång snart. Det skall tvättas och det skall skrapas och det skall målas. Stugan behöver ett nytt tak, fast det är tyvärr över min förmåga. Men målas skall det göra, och det kan jag!
E har bestämt att han skall ha cafe och butik i sin stuga. Och det skall han få! :-) Jag längtar till att få komma ut på Loppisar och leta grejer till huset! :-) Vi har fått ett gemensamt projekt, E och jag! :-)
fredag 1 april 2011
Ett säkert kort..
Idag tänkte jag delge er ett säkert kort på bakningsfronten! :-) Ni har säkert testat det, eller smakat.. men här kommer min variant av SILVIAKAKA!! :-)
3 ägg
3 dl socker
3 dl mjöl
3 tsk bakpulver
1,5 dl kallt vatten
Ägg och socker vispas till fluffigt skum. Resten av ingredienserna blandas försiktigt i smeten. Grädda i bakplåtspappersklädd långpanna, 15 minuter i 175 graders ugn.
Glasyr:
150 gram smör
1,5 dl socker
2 äggulor
3 tsk vaniljsocker
Smält smör tillsammans med socker. Blanda i äggulor och slå av värmen. Vispa!! Blanda sist i vaniljsockret. Bred över den avsvalnade kakan.
Garnering:
Riven kokos
En enormt lättbakad kaka som brukar gå hem hos de flesta. Enkel att komma ihåg receptet, det blir mycket och den passar i de flesta sammanhang!! På bilden ovan har vi gjort kakan i en speciell "spring edition". Vi har alltså skakat kokoset tillsammans med lite grön karamellfärg! :-)
Good Luck å trevlig fikastund!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






