Diskbänksfilosofi..

Jag är ingen prettomorsa, det har jag redan avslöjat. Jag matar mitt barn med pulvermos med jämna mellanrum. Nu skall jag avslöja ännu en mindre fördelaktig sida av mig; Jag är ingen präktig hemmafru. Inget rödvitrutigt förkläde på mig, och inga glada miner vid hushållsarbete. Tvärtom - jag kan rentav säga att jag avskyr hushållsarbete. Tycker dammsugning, moppande av golv, torka av.. fönsterputsning rentav SUGER!

Sen finns det en vardagssyssla som är som ett mörkt moln i min tillvaro. Ett mörkt, suckande, grått och halvdeprimerat novembermoln.. DISKEN! Jag avskyr att diska. Det är aptråkigt och det är tyvärr nödvändigt. Det är tröstlöst skittråkigt och ändå så vet jag att det väntar där på mig varje kväll. Under dagens lopp, allt medan diskbänken fylls på så ser jag hur disken står där och blänger hotfullt på mig..

Jag försöker piffa upp min diskstund genom att spela lite vacker musik under tiden, men, ärligt talat, inte ens Robbie the man kan pigga upp mig. Jag köper diskmedel med aromaterapeutisk effekt, men näe.. Pigga disktrasor, färgglada diskborstar.. Näe, ja har nog testat det mesta men det är bara skittråkigt. Det är bara att bita ihop och göra processen kort.

Tappar upp vatten för att blötlägga.. Under tiden så tar jag 3 minuter framför datorn. Laddar! Så.. Lika bra att ta itu med fanskapet.. Gnugga, skrubba.. glas.. fat, tallrikar, besticken.. det varma vattnet lindrar lite i min onda kropp men efter en minut sitter kniven där i ryggen och skaver och skruvar. Så.. reglerar du lite med benet där inne i skåpet och ser till hur du står med svanken så funkar det en stund till. Sen sitter blåslampan i nacken.. den brännande, svidande känslan.. sprider sig ut över axlarna och skuldrorna. Eld och stick.. nålar.. ned mot armbågen, underarmarna och händerna. Domningarna.. i händerna. Sänk axlarna Susann, se till hur du håller nacken.. Skaka lite på händerna och så ett nytt tag.

Scratch, en blixt från kniven i ryggen igen, visst tusan, reglera svanken. Nu är det bara grytorna kvar och vid det laget mår jag illa. Nacken, axlarna och armarna är rytande monster och kniven i ryggen sitter där den sitter. Jag vrider mig som en ål, tar ett djupt andetag och .. Äntligen! sista grytan diskad och vattnet kan tappas ur diskhon och jag kan blunda en stund, andas ut och befinna mig i känslan att det -förhoppningsvis- dröjer tills i morrn kväll innan det är dags igen.

Jag brukar sitta vid mitt köksbord och grunna om vi inte skulle skaffa oss en liten bänkdiskmaskin.. För jag lär aldrig bli någon lycklig och glad diskbänksfilosof. en liten smidig sak som inte drar så mycket el eller vatten.. funderar lite på hur en sån skulle förändra tillvaron. Inge drastiskt, men varje liten del som gör saker värre eller bättre spelar roll. Och såna här små skitsaker, vardagliga skitsaker, kan bli till ganska omständliga moment för oss fibrognällisar..

Tittar bort mot diskbänken. Dagens disk avklarad.. vet att det dröjer tills i morrn eftermiddag innan de är dags igen...