Monstret i andra änden av luren

Nu tänkte jag skriva ett inlägg under rubriken "avslöjanden".



Jag är 41 år, tämligen normalbegåvad och med en relativt normal utvecklingsnivå, inga större psykiska störningar eller bokstavskombinationer. Men.. jag lider av den lite konstiga störningen att jag har TELEFONSKRÄCK! Ja vet, det är så löjligt så det finns inte!! Jag är en vuxen, normalbegåvad kvinna som tycker att det är hemskt skrämmande med telefoner. Att ringa vissa samtal, och då inte bara otäcka samtal till myndigheter.



Jag tillhör den delen av vår befolkning som ÄLSKAR den moderna kommunikationsrevolutionen när jag bara kan skicka ett mail, logga in på en webbsida eller liknande. Så underbart befriande att slippa lyfta luren, slå några siffror, sitta där å vänta medan signalerna går fram och sen.. staka sig och försöka få fram sitt ärende medan tungan växer i munnen och jag alltid lyckas snubbla på ordet.



Det är så löjligt så jag har god lust att skaka om mig själv för att jag är så löjlig. Jag vet väl mycket väl att det inte sitter någon monster med långa huggtänder och draksvans i andra änden av luren. Jag är fullt medveten om att jag har ett relativt välutvecklat språk och jag har vanligtvis inga talfel som gör att jag behöver bry mig. Men med en telefon i näven så får jag alla möjliga åkommor!! Å då spelar det ingen jättestor roll om jag skall ringa tandis och ändra tid eller om jag skall ringa CSN och be om anstånd om betalning av mina studielån..



Men, skall jag berätta något som är ännu mer crazy?! Jo!! Om och när jag skall ringa och/eller använda telefonen i mitt jobb då är inte något av detta något som helst problem för mig! Är det inte urlöjligt. Det är som att med arbetskläderna på mig så blir jag en annan människa som inte stammar, svetttas och knappt får orden ur munnen.. Crazy!!



Idag har jag utmanat min nojja och ringt Fucking Försäkringskassan!! Yes - den mest ondskefulla myndigheten av dom alla. Det gick bra, det BRUKAR gå bra, alla gånger.. Och jag tror inte att någon som jag pratar med ens anar att det är någon som inte gillar telefoner som de pratar med.. Enda incidenten som inträffade idag var att jag hostade i örat på en av FKs telefonister, men det hade inget med min telefonnojja att göra utan för att jag är allmänt rostig i halsen. Jag fick t om fram mitt ärende... Och varje gång jag klarat av det här så känns det så bra! Fast det är så himla löjligt.. vuxna människa....



Japp, nu har jag outat det här! Kanske är vi fler som "tror" att det sitter massa monster och svarar i telefoner som vi ringer till...?!