Jaa.. hur gick det här till?! Att vår redan röriga och oorganiserade hall plötsligt hyste ett litet gammalt bord?! Jag ställde mig frågan när jag höll på att snubbla över det tidigt i morse då jag tassade ut på toa för att dra i mig en Citodon?!
Hur i friden hamnade detta bord i vår hall?! Jag hade ju kommit överens med mig själv (trodde jag i alla fall..) om att jag INTE skulle dra hem loppefynd som vi inte är i absolut nöd av.. Men ändå, lika fullt så stod där ett gammalt, slitet, vitt bord där och tittade på mig. Stod i vägen.. stod och hånflinade lite.. Hörde jag inte ett litet fniss då jag gick förbi det...
Eller så var det kanske så att det BAD till mitt veka hjärta att jag skulle omfamna det och låta det få en chans att slippa bli kaffeved. Jaa, så var det nog. Jag såg riktigt hur det försökte övertala mig om att hyllan under är bra att lägga tidningar och lite pysselgrejer på. Jag såg hur det berättade för mig att det redan var vitmålat och redan var avskavt och slitet, så jag skulle slippa allt jobb med att göra det som redan var gjort. Jag såg hur det berättade för mig att det var använt och begagnat och hade en själ.. Och jag såg hur bordet formligen hoppade på sina fyra slitna ben för att riktigt övertyga mig om att 25 kr var ju inga pengar...
Så jag smälte. Det var så det gick till. Jag glömde att vi bor på 78 kvadrat och för ett ögonblick trodde jag nog att det var ETT HUNDRASJUTTIOÅTTA istället.. Och jag såg alla möjliga användningsområden för bordet. Jo.. det saknas inte användningsområden egentligen, det som saknas är snarare PLATS..
Så för att göra en kompromiss med mig själv så har bordet tillfälligtvis fått flytta ut på vår altan.. Så skall jag ta mig en funderare om vi verkligen HAR plats och användning.. annars får jag väl piffa till dig lite och försöka kränga det på en egen loppis. Kanske det finns fler blödiga människor som smälter för gamla föremål med själ, som vädjar till det veka hjärtat i hopp om att få slippa bli kaffeved......
Hur i friden hamnade detta bord i vår hall?! Jag hade ju kommit överens med mig själv (trodde jag i alla fall..) om att jag INTE skulle dra hem loppefynd som vi inte är i absolut nöd av.. Men ändå, lika fullt så stod där ett gammalt, slitet, vitt bord där och tittade på mig. Stod i vägen.. stod och hånflinade lite.. Hörde jag inte ett litet fniss då jag gick förbi det...
Eller så var det kanske så att det BAD till mitt veka hjärta att jag skulle omfamna det och låta det få en chans att slippa bli kaffeved. Jaa, så var det nog. Jag såg riktigt hur det försökte övertala mig om att hyllan under är bra att lägga tidningar och lite pysselgrejer på. Jag såg hur det berättade för mig att det redan var vitmålat och redan var avskavt och slitet, så jag skulle slippa allt jobb med att göra det som redan var gjort. Jag såg hur det berättade för mig att det var använt och begagnat och hade en själ.. Och jag såg hur bordet formligen hoppade på sina fyra slitna ben för att riktigt övertyga mig om att 25 kr var ju inga pengar...
Så jag smälte. Det var så det gick till. Jag glömde att vi bor på 78 kvadrat och för ett ögonblick trodde jag nog att det var ETT HUNDRASJUTTIOÅTTA istället.. Och jag såg alla möjliga användningsområden för bordet. Jo.. det saknas inte användningsområden egentligen, det som saknas är snarare PLATS..
Så för att göra en kompromiss med mig själv så har bordet tillfälligtvis fått flytta ut på vår altan.. Så skall jag ta mig en funderare om vi verkligen HAR plats och användning.. annars får jag väl piffa till dig lite och försöka kränga det på en egen loppis. Kanske det finns fler blödiga människor som smälter för gamla föremål med själ, som vädjar till det veka hjärtat i hopp om att få slippa bli kaffeved......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar