Pojken med de rosa byxorna

Idag fick min five-to-be till dagis med sina rosa byxor. Konstaterande att om någon av barnen säger något dumt om hans byxor så skall han tala om att han faktiskt gillar rosa och att han passar i rosa. Så klok är han. Så klok så det nästan gör ont. Det gör mig som förälder väldigt stolt.

Men egentligen, vi lever i år 2011... Egentligen BORDE ett par rosa velourbyxor inte vara något som skulle behöva ägnas någon energi åt, när de sitter på en snart 5-årig pojke. Men, fortfarande, år 2011, är det tydligen väldigt provocerande med rosa kläder på pojkar..

Jag tycker att det är makalöst att människor i vårt moderna, upplysta samhälle, år 2011, kan leva med föreställningen att valet av färger på barnens kläder kan spela in och påverka barnens liv. Att moderna, upplysta människor, år 2011, lever med föreställningen att rosa kläder på pojkar gör dom feminima och skulle markant öka möjligheterna att de skulle bli homosexuella eller liknande. Vad jag sent subjektivt tycker om dessa människor och deras åsikter skall jag undvika att skriva offentligt, då ja i så fall troligen skulle riskera att åtalas för offentligt förtal eller liknande.

Men jag tycker att det är sagolikt makalöst att det skall vara så otroligt provocerande för vissa människor om och att pojkar bär rosa. Att det skall röra upp sådana känslor och att det skall dra upp rädslor. Att homofobin skall slå till av en färg. Det måste väl nästan räknas som att tro på magi då man väljer att tro att man kan påverka en ung människans läggning, sociala liv och personliga egenskaper genom att välja en viss färg på deras kläder. Eller låter dom leka med en viss typ av leksaker..

Om det nu är så, att den teorin stämmer, att pojkar som bär rosa kläder skulle bli feminina, mesar och bögar, för att deras okänsliga föräldrar väljer att klä dom i vissa färger, då skulle jag vilja ha receptet på vilka färger jag som mamma skall välja resp undvika. Är det så enkelt så skulle jag inget hellre vilja än att göra de valen. Vilken färg skall jag välja för att mitt barn skall undvika att bli missbrukare? Och vilken färg skall jag välja bort för att han inte skall bli en kvinnoföraktande mansgris? Om jag undviker att klä honom i blått och gult samtidigt, kan jag då undvika att han får rasistiska åsikter? Om jag önskar för honom att han skall dela säng med ett rejält fruntimmer istället för en bimbo, vilken färg skall jag då välja?! Jag vore hemskt tacksam för receptet på detta, då den informationen gått mig helt förbi.

Mitt högsta önskan för min son är att han skall bli stark och lycklig i sig själv, och hitta sin väg till lyckan. Vem han kommer att dela sitt liv och sin säng med i framtiden är inget jag som mamma varken kan eller vill vara med och styra. Huvudsaken är att min son blir lycklig och hittar sin väg i livet. Han skall veta att han är respekteras för den HAN är och inte utefter om han har blå, vita, gråa, turkosa eller lila byxor. Det är så otroligt naivt och trångsynt att öht föra ett resonemang om att jag som förälder skulle påverka mitt barns liv genom val av färger på kläder. Jag har alltid haft ett medvetet tänk i min uppfostran att jag vill se min son som i första hand en människa och ett barn. Inte ett kön. Har mycket medvetet valt så könsneutrala färger, modeller och mönster på hans kläder som det varit möjligt. Han har alltid haft tillgång till alla typer av leksaker, som anses både för pojkar och flickor. Jag har uppmuntrat alla hans traditionellt sett "kvinnliga" sidor och stimulerat lekar med typiskt "tjejinnehåll". Jag vet inte hur mycket det kommer att påverka honom men förhoppningsvis kommer han ha något mer med sig i livet, än om jag helt struntat i det. .