måndag 13 juni 2011

Posttraumatsk stressupplevelse på ICA..

I eftermiddags gick jag, intet ont anande, in på ICA-butiken i Sunne. För att handla kaffe på x-pris, lite bröd å så. Intet ont anande drog jag min vagn mellan gångarna då jag plötsligt fick se ett ansikte och en gestalt som fick mitt blod att frysa till is, min mage att vilja kräkas, min hals att snöras ihop och mitt blodtryck att rusa till mycket ohälsosamma nivåer... Och jag lyckades hejda mig själv från att i vild panik skrika: PROCENTUELL ÅRLIG ÖKNING AV REAL BNP...

Mannen jag såg, precis som jag, travande mellan gångarna på ICA i Sunne, var ingen mindre än min examinator i kursen i Nationalekonomi som jag läste på universitetet för ganska många år sen. Och denna eftermiddag idag, fjärran från min tid som universitetsstudent, så förflyttades jag obarmhärtigt tillbaks ett antal år i tiden.

Under min skoltid, i olika former av studier, och det är ganska lång tid.. så har jag ganska mycket "glidit på en räkmacka". Jag har lyckats, varit en duktig elev och det utan att helt och hållet slitet i mitt anletes svett. Ingen superbegåvning men över medelmåttan.. Hade vant mig vid tanken att jag var ganska duktig.

Tills jag började läsa Nationalekonomi. Och tentade den kursen. Helvetes jävlar.. -förlåt mitt uttryck- där blev jag medveten om min ofullkomlighet så det sjöng om det. Ett rött U.. Underkänd.. sågad jäms med fotknölarna och förvandlad till en nolla! Totalt! Dränerad på all form av självförtroende gjorde jag ett tappert försök att göra omtenta. Och att plugga inför något som man redan bestämt sig för att man inte kan och är värdelös på.. Det är ingen god idé. Körde så det rök om det ännu en gång.. Två röda U fanns därefter inpräntade på mina hornhinnor. Att jag hade drabbats av gallsten och en kroniskt inflammerad gallblåsa, som fick opereras, under tiden jag läste Nationalekonomi, det valde jag att inte låtsas om..

Jag la Nationalekonomin åt sidan ett tag och fortsatte med andra studier. För att rädda lite självförtroende.. Men mina poäng som jag låg back brände ständigt i mig och varenda gång det pratades om ekonomi på TV eller över huvud taget nämdes något som fick mig att associera till mina icke-godkända tentor, så knöt det sig i magen på mig. Jag tog mitt misslyckande helt personligt och önskade nästan livet ur vår examinator som hade varit oförskämd nog att kränka mig med ett U..

Men, som alla som känner mig någorlunda väl vet, så är jag en vrång och tjurskallig jävel. Okej, har fanskapet till examinator underkänt mig och berövat mig på all form av självförtroende så skall jag nog visa honom! Skulle han äventyra hela min examen?! I helsicke heller.. Så.. jag bestämde mig helt enkelt för att gå om kursen. Att gå på varje föreläsning och att jävlar i mig lära mig det här. Sagt och gjort. Med ett sammanbitet kaxigt uttryck gick jag på alla föreläsningar. Jag och en kurskamrat satt hela dagar och jobbade tillsammans med att lösa uppgifter! Jag köpte gamla tentór och jag levde med Nationalekonomi 25 timmar om dygnet. Jag andades Natinalekonomi och jag är övertygad om att när jag gick på toa så luktade det Natinalekonomi. Jag sov med min kurslitteratur i sängen och, utan större överdrift, så ägnade jag nästan varje tanke åt Nationalekonomi, och hur jag kunde koppla allt till det.

Och, jag skrev ett VG på tentan! Fatta! Jag hade aldrig kunnat tro.. Men, jävlar anamma, de lönar sig att vara en stönig bock ibland. Jag kommer aldrig att glömma när jag fick resultatet från tentan. Jag och min ex-sambo hade varit till Tallinn och jag hade bestämt mig för att jag ville inte förstöra resan med att ringa universitetet och kolla resultatet. Men på hemvägen, när vi stannade och rastade på Eurostop i Örebro, så ringde jag och kollade.. Och fick då resultatet - VG!  Om jag nu inte varit en ganska sansad och stillsam person så hade jag gjort vågen och skrikit och dansat!!! Haha vilken revansch!

Jag lever i en tillvaro ganska fjärran från den tiden idag. Men på en sekund kastades jag tillbaks och jag kände stressen och ångesten invadera min kropp. Dessutom kände jag mig personligen lite kränkt. Vad hade HAN i Sunne att göra?! Det är ju MIN arena. Mitt lugn.. Varför måste han dyka upp där, och skrämma fram mina garderobsspöken?! Åk hem med dig, håll dig från mitt liv. Vi är klara med varann!

Moget tänk - jag vet, jag vet.. De primitiva känslorna tar över ibland.. Å i fortsättningen handlar ja nog på Coop.... hehe