Kan man se på Karjala cup i himlen?

Jo, ja tror det.. i min bild av himlen, sommarlandet eller vad man nu föredrar att kalla det så kan man det i alla fall..

Kära Pappa, fars dag idag och många år har passerat sen du gick bort och jag inte längre kunde uppmärksamma dig på din dag.. Men det innebär inte att jag inte har tänkt på dig. Det gör jag ofta, ofta. Jag var inte och tände något ljus vid minneslunden idag. Jag tänder ljus där jag befinner mig istället, för det är där ditt minne lever vidare. Inte i minneslunden, där finns du inte för mig. Men här hemma hos oss har ljusen brunnit för fullt idag!

Jag hoppas att din dag i Sommarlandet har varit lite ljusare än här, för här har det varit grått. Fast om jag känner dig rätt så har du tillbringat din söndag med att kolla på hockey.. Eller hur?! Jag tror man kan se på hockey uppe i himlen.. eller sommarlandet. Ja tror, t om att man kan få riktigt bra platser där.. Och jag tror också att du blev firad och uppmärksammad av ditt förstfödda barnbarn där uppe i sommarlandet. Ni tar hand om varann där uppe, det är min tröst här nere på jorden.

Här har det vart en grå söndag och inget anmärkningsvärt har E och jag tagit oss för med. Lite vardagligt plock som hör sedvanliga söndagar till. E var sällskapssjuk och ville ha mig mer delaktig i sina lekar än jag hade tid, tillfälle, ork, lust till just då. Nu i efterhand rannsakar jag mig själv och bannar mig själv för att jag inte alltid sätter min sons önskningar i första rum. Varför leker jag inte med honom före jag gör allt det nödvändiga...?! När skall jag någonsin räcka till..? Och varför är jag ingen typisk "lekmamma"..?! :-(

E önskade sig en vän idag, sa han.. "Du har ju vänner på dagis", säger mamman klämkäckt. Den kloke sonen svarar då "Jamen dom är ju inte här..." Nej, självklart å naturligtvis är dom inte det.. Att jag inte tänkte på det. Min son är klokare än jag ibland. Hans uttalande gläder mig i vissa avseenden. Att han numera uppskattar leken TILLSAMMANS med andra barn. För inte så längesedan var han såpass avvaktande så han drog sig undan leken med andra barn. Men nu vill han, som sagt.

Men det satte också en tagg i ett känslig mammas hjärta.. Jag sörjer att E inte fick något syskon i sin egen ålder. E har sina storasyskon och jag gör allt för att han skall se dom som en del i sitt liv. Men, han saknar samma sak som jag saknat, hela mitt liv, syskon att leka med.. syskon att umgås med.. syskon att dela livet och vardagen med. Tänk som jag saknat det, och tänk så många gånger som jag tänkt att.. om jag får barn så vill jag att det barnet skall få syskon, så h*n slipper vara så ensam som jag varit.

Men nu blev det aldrig så, livet tog annan vändning. face the fact boy, it eas a little to late... det finns alltid saker som man kunnat göra annorlunda i livet när man tänker tillbaks. Hur mycket av allt som händer i ens liv är ens eget val egentligen?! Och hur mycket styr man över?! Medan jag funderar vidare i dessa filosofiska frågor får ja väl börja lägga undan pengar för att betala min sons terapitimmar då han skall hantera sin barndom.. Hmm..

I morrn hoppas vi på en ljusare dag. Både mer konkret, i form av att se solen kanske?! Och mer emotionellt..?! Med en träsktrollsmamma som är lite ljusare i sinnet..?!

Gråblöta hälsningar!!

Träsktrollsmamman

Var f*n är mitt SIM-kort..?!

Grå, blåsig onsdag. Mamman är *ledig* och sonen är på dagis. Ute blåser det.. Löven fladdrar å när jag tittar ut genom mitt köksfönster så ser det allt utom inbjudande ut. Kan alltid hoppas att löven flyger rätt väg, och bort från min tomt.

Det lilla Träsktrollet är på dagis idag, som sagt, och idag är det fotografering Tanken var att det skulle tas gruppbild på alla dagisbarnen tillsammans utomhus.. Ja vet inte hur det gick med den saken, men det är nog tveksamt..

E har haft några dagar med väldigt mycket trots och bråk å kroppen. Igår rann bägaren över på dagis när jag hämtade honom vid tolv. Lunchen var precis avklarad och då sprang E från bordet och tvärvägrade ta bort sin tallrik, bestick et.c.. Det brukar han aldrig göra annars, öht aldrig krångla eller bråka på något vis på dagis. Men igår rann det över och han boxades med en av fröknarna och *fräste* åt andra barn.. :-( Och när ja skulle ha honom med från dagis så var han förvandlad som till en furie som skrek, slogs och vände ut å in på sig själv.. Fick ömsom släpa/bära en stor, lång och helvild unge hem!!! Kan säga att jag var tacksam att vi bor så nära dagis som vi gör!!!! Phu, att tampas med en 3½-årings trots tar energi..

Aningen grinig på att jag lyckats tappa bort SIM-kortet till min mobil.. :-( Hände natt till tisdag.. Någon av mina katter, en viss Fröken Freja är starkast misstänkt, lyckades ha min mobil i golvet. Den small i golvet så bakstycket gick upp.. batteriet for ur och... i halvsovande tillstång famlade ja efter den, satte i batteriet igen och sen tänkte jag inte mer på det.. Förrän på morgonen.. När jag upptäckte att det inte fanns något SIM-kort i den. Värdefulla timmar hade gått till spillo i sökandet efter försvunnet kort.. Tror ja har vänt upp- och ned på halva lägenheten och letat.. Krupit på knä m ficklampa å lyst å letat, men än så länge inget napp.. SIM-kort är väldigt små och väldigt osynliga när de inte befinner sig där de skall...

Inge stort planerat för denna grå onsdag.. Sitter å funderar på stora världsproblem som ex vad vi skall äta idag.. Slutar det blåsa, eller iaf lugnar ned sig så skall vi försöka komma ut å gå en promenad sen.. I övrigt blir det nog mest softa inomhusaktiviteter känns det som...

Blås min väg nu, vinden ute.. Blås löven från min tomt så ja slipper kratta upp dom!!! :-)

Slöa, gråa hälsningar! / Träskmamman

Träskdag i träsket..

Idag har hösten visat sig från sin sämsta sida. Ett konstant grått mörker har rått hela dagen och det hela har ackompanjerats av regn och rått väder, du vet, sånt där som kryper under skinnet på en. Personligen har jag väl inte så mycket emot det, för det känns ganska laid back och soft att det är helt okej å va inne å tända ljus å va lite såhär sömnig och.. strosa omkring i pyjamasbyxor. Det är mer legitimt en sån här dag..

Väderprognosen igår hotade med snö, men det har vi inte sett till. I ett inte särskilt eftertänksamt ögonblick råkade jag säga det till E... att "De sa på TV att det kanske skulle bli snö idag"... Mycket pedagogiskt av pedagogen.. E springer genast till fönstret och frågar om vi har några morötter hemma, som han skall ha till näsa på snögubben. Smart mamman, en 3½-åring är ganska konkret i sitt tänk.. saker som kanske finns inte riktigt i begreppsvärlden och "komma lite snö" innebär helt andra saker för en 3½-åring än för en 40-to-be.... Jaja, ja lyckas väl inte jämt, men besvikelsen verkar inte ha satt några djupare spår, för ja har inte hört något mera om snö å snögubbar... eller morötter... By the way, hade det nu kommit snö så hade ja faktiskt en burk med minimorötter i skafferiet... Hmm..

3½-åringen har haft en dag då hela världen varit emot honom idag. Eller, åtminstone halva, dvs: hans mamma.. Eftersom jag är typ den enda i hans upplevda verklighet som sätter någon form av gränser och begränsar hans tillvaro så är jag således också roten till allt, eller åtminstone det mesta, av ont i hans liv. Så idag har det vart kamp, bråk och trots. Usch! Inte alls roligt.. Min son har dessutom den dåliga vanan att, när han blir på sitt sämsta humör, slåss, bitas, sparkas, riva.. Och det är totalt oacceptabelt!! Det är i princip bara mot mig han visar dessa tendenser men det är därmed inte okej. Jag har markerat bestämt, jag har nonchalerat, jag har pratat med honom, jag har gjort det mesta som min fantasi sträckt sig till.. men det fungerar inte särskilt bra. Är det någon som har något kreativt tips på hur att hantera liknande så tar jag gärna emot!

Igår jobbade jag 12½ timme. Inge höjdarpass men men.. eftersom jag jagar arbetstillfällen och timmar är det bara å bita ihop och gilla läget. Det straffar sig såklart idag, det vet jag ju redan innan. Men som tur är så har jag varit ledig så tillvaron har inte ställt så hårda krav. Kanske hade jag kunnat hantera E´s trotsutbrott bättre om jag hade varit mindre påverkad av min sjukdom, både fysiskt och psykiskt. Men men, nu är läget som det är. Att bara gå hemma betalar inte mina räkningar. Jag lär jobba när tillfälle ges..

All Helgona-helgen passerade i helgen. Och jag tillhör de tråkiga, bakåtsträvande människor som bara tvärvägrar Halloween. Jag ser absolut ingen tjusning i att klä ut sig till spöken och monster på All Helgona... Det ger mig bara avsmak! :-( Jag känner inget som helst behov av det.. Och ja tar gärna att ja är en tråkig surkäring, för det här känns inte som någon högtid som ja vill ha!

Lite ont i kroppen och trött i huvudet skall jag nu ta en dusch och hämta lite nya krafter innan jag tar itu med kvällens stora utmaning, att få 3½-åringen att sova....

Blöta hälsningar från Trollmamman