Inte så illa pinkat

Inte så illa pinkat av en gammal, gnällig fibrokäring.. Idag har vi grävt och grejat i rabatten! Hade haft det i tanken och planeringen ett bra tag nu, att nu måste vi ta itu med rabatten som går runt vår altan. Och idag var det både fint väder och jag var ledig - PERRY!

Så vi fick låna ett grepe av grannen och då gick det som en dans! Tidigare hade jag spaden och E´s lilla hacka. Det gick det med, men det här va skillnad. Hej och hå så det och ja trodde grannen skulle tappa hakan när jag drog loss en rosenrot som dessvärre hade avlidit.. Grannen hade troligen underskattat min styrka! Haha!

Så i en rasande fart gick det och bort med allt skit. Det kändes som att hade jag lagt allt ogräs, och alla ogräsrötter, på en rad, så hade det räckt ett par varv runt jorden.. TYP!! Det känns så..

Så, för nu, har vi en ogräsfri rabatt ett tag. Och i den ha vi planterat frön av krasse och solrosor. Hoppas att det blir mycket blomning av det! Nu är det ju som så att vi har kirskål i vår trädgård. Ingen som umgås och känner oss har undgått detta. Jag pratar mig gärna varm om detta otyg.. Och alla som har kirskål i sin trädgård vet att det inte dröjer länge innan det är tillbaks. Men just nu är det borta.

Kroppen gör löjligt ont i kväll. Känns som någon sprutat saltsyra under skinnet. Men ja kan hantera det just nu. Jag har ju åtminstone fått något gjort. Och att se blommor och växter är rena terapin för mig!

Du när en gftig blomma vid din barn...

Du när ett mycket giftigt och envist ogräs vid din barm. Undrar om du märker växten eller har den växt dig över ögonen?!

Det är ett giftigt ogräs som växer snabbt och som sprider sig fort. Det trycker undan det mesta av annat och det riskerar snart att slå ut alla andra växter i din omgivning och snart tar det över dig helt. Dina vänner riskerar att drabbas av ogräset de med, för det är av den arten att det gärna skjuter skott för att föröka sig och. De vänner som inte värjer sig förstås.Och flyr undan! De som ser ogärset och väljer bort det. Och risken är ganska stor att du kommer att bli ganska ensam för dina vänner kommer antingen att fly eller så blir de med överväxta av ogräset. Så överväxta så de inte längre kan se varken sig själv eller sin omgivning.

det är ingen idé att försöka plocka bort enstaka skott av den giftiga växten, det enda som hjälper är nämligen att sluta att ge den näring. Sluta bara att vattna, gödsla och ge den energi. Då försvinner den. Enkelt, och svårt?! Du har gött den och gett den energi länge nu. Nu är det dags att sluta!

Sa jag vad blomman hette? Självömkan, min vän. Självömkan!

Den leende ja-sägande roboten..

...vore nog idealet i dagens omvårdnads-Sverige, där vi undersköterskor jobbar.

I den kommun där jag bor har det tagits beslut om att alla kommunanställda skall vara rök- och snusfria efter nästa årsskifte. Och det är ju bra, tobak är skadlig, det är rätt äckligt.. det luktar, det tar tid när rökarna skall ut.. det kan bidra till sjukdomar och allergier och.. Det där vet vi ju. Och rent spontant kan ja tycka att det låter som ett bra förslag. Men.. så finns det där andra i bakgrunden och lurar. Vad blir nästa steg?! Hur långt och hur djupt in i integriteten skall arbetsgivaren sträcka sig för arbetstagarna? Och vad händer med arbetstagarnas integritet? Blir nästa steg att alla anställda skall ha oparfymerade hygienprodukter för att inte framkalla allergi? Och för att radera ut varenda spår av att man som anställd är en person av kött och blod? Med en själ och ett liv?

Idag talar alla politiker om de äldres väl och ve och deras vård. Att de skall ha självbestämmande, inflytande, trygghet. Det finns nog inte en politiker som inte talat sig varm i ämnet. Och jag säger inte emot dom i den frågan, självklart skall de äldre ha det så. Men till vilket pris?! Vem skall betala och är "vi" beredda att betala för en god vård utförd av anställda som har förutsättningar att ge den vården?!

Att vara undersköterska idag är ett krävande yrke. Det är ett yrke som kräver att du som anställd har kunskaper och förmågor inom ett mycket brett område. Förutom det obligatioriska omvårdnadsarbetet så skall du inte sällan kombinera det med kunskaper inom områden som matlagning och livsmedelshantering för storhushåll (laga mat till 15 personer ex...), du skall ha kvalificerade medicinska kunskaper då du regelbundet utför medicinska uppgifter, du skall kunna arbeta både självständigt och i nära samarbete med andra. I yrkesrollen är du sjukvårdare, omvårdare, kurator, administratör, kock, vaktmästare, personaladministratör, frisör, städerska, handledare.. and so on..

Idag kallas dom människor som undersköterskor tar hand om ofta för KUNDER. Inte patienter eller inte ens vårdtagare är riktigt acceptabelt. Och den undersköterska som efter årsskiftet inte får röka förmodas att utan en blinkning hjälpa KUNDEN att röka. Och den undersköterska som har svår allergi har inga rättigheter då KUNDEN röker eller använder starkt parfymerade produkter ex. Kan inte undersköterskan med allergi arbeta kvar pga sina hälsoproblem, så riskerar hon eller han i längden att bli av med jobbet om omplacering inte är möjlig..

En undersköterskas arbetsmiljö år 2011 innebär ofta våld, hot och kränkningar. Och ofta är undersköterskan den som får "ta skit" från anhöriga då de är missnöjda med något som står helt utanför undersköterskans makt att påverka. Lägg därtill att undersköterskors arbetstider och scheman ofta är rent omänskliga. Förutom kvällar och helger, storhelger et.c, så förekommer ofta s.k "delade turer", där man arbetar dubbla pass med ledig tid mellan (obetald förstås). Dessa pass innebär kanske att du börjar 7:00 på ditt jobb och arbetar till 13:00. Sen är du "ledig" till 15:00, då du börjar igen, för att arbeta till 21:00. Detta innebär att du tillbringar 14 timmar på jobbet, mer eller mindre. Och i dagens rationella samhälle är funktionella personalrum som uppfyller krav på avskildhet och möjlighet till avkoppling en sällsynthet. Personligen tycker jag det är helt orimligt.

Så, hur ser då en idealisk undersköterska ut?! Ung.. så hon eller han inte har tillräckligt med pondus att ifrågasätta eller ställa krav. Sakna barn, familj ochprivatliv - det underlättar oerhört då arbetssituationen med schema ser ut som den gör, dessutom blir det inga besvär med irritationsmoment som sjukdomar, barnledighet, ledighet för att umgås med familj eller ta hand om sina egna anhöriga. Du skall vara tacksam över att få arbeta och vara beredd på att GE hela tiden och att tycka att våld, hot och kränkningar är klämkäckt och mysigt. Du bör ha en mycket bred yrkesutbildning, fast samtidigt spetskompetens, men du skall vara beredd på att stå tillbaks när det gäller löneförhandlingar. Du skall ha ett glatt sinne för att ständigt le och tacka oförskämda kunder och anhöriga för att de framför sina åsikter (med eller utan någon som helst grund..)  Du skall vara glad och positiv och se möjligheter och utmaningingar när chefen kommer med nya uppgifter som skall utföras under pågående besparingar. Känner du någon sån människa? Inte jag! Lösningen borde vara att uppfinna en ny form av hybrid människa. En robot utan krav på vila eller återhämtning, som saknar känsloliv och som är utrustad med en mekanik i ansiktet som gör att den nickar växelvis åt höger, resp vänster och upprepar frasen "Ja" och "Tack".

Min bild av omvårdnads-Sverige är ju tillspetsad och cynisk. Naturligtvis medvetet. Jag driver en tes såklart, retoriskt knep. Vad jag vill säga är att skall vi få kvalité inom vården så måste det byggas underifrån. Kvalité byggs av starka undersköterskor som får växa i sin yrkesroll och som kan påverka sin arbetsmiljö.Som rä självständiga INDIVIDER som får vara trygga och kunna arbeta heltid och kombinera det med ett privatliv. Hur kan man förvänta sig att vården av våra gamla skall bli så bra som möjlig utan att de som skall utföra dom ses som en resurs som MÅSTE FÅ KOSTA?! Omvårdnaden av våra äldre byggs av undersköterskor! Och vill vi ha det så, eller vill vi ha leende, viljelösa ja-sägande robotar?!  Jag tror att våra politiker får tänka både en och två gånger om vi inte snart skall stå inför en gigantisk omvårdnadskris!! För snart finns det inte så många som är villiga att arbeta under ständigt försämrade villkor och med hot, våld och kränkningar som vardagsmat..

Amen!

Tack Fortum, för maten!

Idag tackar vi Fortum för maten! :-) Ja, inte bakstavligen så att de stod för maten... men.. eftersom de hade underhållsarbete och hade brutit elen mellan 10-13 här så kom jag på den brillianta idén att vi skulle grilla korv ute till lunch. Mer avancerat än så behövs oftast inte. Grillad korv å bröd, lite saft.. solen. En vanlig onsdag. Det förgyller dagen. En dag som ändå har ägnats åt att va hemma för sjukdom.. Ingen prettolunch precis, men helt okej!!

Det slår mig ofta hur lite det behövs för att de skall bli något lite extra sådär i vardagen. De behövs inga stora prettoarrangemang utan det lilla duger oftast rätt bra. Att ta med sig en saftflaska och några Mariekex i en burk.. cykla iväg några hundra meter och sitta och äta och kika.. upptäcka stenar, kvistar, träd.. balansera på stigar där man inte så ofta går.. istället för att sitta hemma vid köksbordet och ta en liten fika.

Jag tror mycket av spontaniteten försvinner i vardagen och vi missar så många tillfällen till något lite extra för att vi går och tänker på att det skall vara så avancerat och omständligt. det behövs inte en matig bönsallad med 18 ingredienser, hembakat bröd, smootie samt 4 sorters frukt för att packa en liten utflyktskorg. Det duger bra med lite saft och Mariekex.. ostmackor.. huvudsaken är att det blir gjort.. något litet som bräcker av från vardagen. Det lilla betyder så mycket, i det stora....

Dagens rapport från striderna i de övre regionerna

Ganska länge har kriget pågått. "Fientliga styrkor" har slagit till och strider har pågått i de övre regionerna av "landet". Under hela vinterhalvåret har undantagstillstånd rått och ständigt uppblossande eldstrider och konfrontationer har ägt rum. Många "soldater" i landets armé har fått sätta livet och hela landet har till och från varit utslaget av strider.

Igår eftermiddag trängde de "Fientliga styrkorna" in i området "Auris" vilket framkallade stort lidande. Efter detta angrepp beslöt regeringen i "landet" att söka hjälp utifrån.

Men sedan idag på förmiddagen har "landet" fått förstärkning av ett specialiserat "elitförband" som landsattes. förhoppningen är nu att detta "elitförband" skall leta upp de fientliga styrkorna och oskadliggöra dessa under en 10-dagars offensiv.

Hårda strider uppges pågå mellan "elitförbandet" och de "fientliga styrkorna" under dagen och hela landet är lamslaget. Men tilltron till "elitförbandet" är stort under dessa 10 dagar som offensiven kommer att pågå.

I rollerna:
Fientliga styrkor = virus och bakterier som drabbar organ i de övre luftvägarna
Landet = Min kropp
Soldater = Immunförsvaret, vita blodkroppar
Auris= (lat) öra
Elitförband = Antibiotikat Cefamox

Jag har bestämt mig

Jag har bestämt mig. Jag har bestämt mig för att mitt barn aldrig skall behöva se mig berusad. Inte i någon form. Aldrig någonsin.

Angående den kvinna som blev stoppad från att ta ytterligare ett glas vin då hon ammade sitt barn så tillhör jag den del av befolkningen som tycker att bartendern agerade förnuftigt och visade civilkurage och är värd all heder. Jag tycker inte att det handlar om någon moralpanik och/eller någon form av nedsättande syn på kvinnor. Tvärtom! En bartender som bryr sig om andra värden än att sälja mer, mer, mer...

Så jag bestämde mig tidigt, att aldrig någonsin skall mitt barn ska behöva se mig berusad. Aldrig skall han få se mig förändras, bli flamsig, prata och bete mig på ett annorlunda sätt än annars. Aldrig skall han behöva känna att jag luktar annorlunda. För jag är av åsikten att där alkoholen rinner in så rinner omdömet ut och det skall inte barn behöva bli en del av.

Jag är inte nykterist och jag vill ogärna moralisera över andra människors dryckesvanor, det jag vänder mig emot är att dricka i barns närvaro. Nu syftar jag inte på de föräldrar som har grava alkoholproblem, där barn lever i missär, för där antar jag att de flesta har liknande syn på. Utan jag syftar på det typiska, svenska helg-och festdrickandet. Där människor blir allt från lite lätt salongsberusade till mer eller mindre fulla. Det är helt okej att vuxna människor ägnar sig åt det, tycker jag. Men, låt inte barnen bli en del av detta.

Vid berusningens grader ändras ju vårt beteende. Vi pratar annorlunda, vi uppträder annorlunda.. Vi umgås lite annorlunda. Många upplever sig bli mer avslappnade och lössläppta. För barn som ser sina föräldrar uppträda annorlunda än vanligt skapar detta en otrygghetskänsla och det hela kan upplevas som skrämmande. Och det skall aldrig mitt barn behöva uppleva.

Aldrig någonsin skall han behöva vara ängslig och känna sig orolig inför helger, pga risken att det skall festas. Aldrig skall han behöva skämmas över mig för att jag blir berusad och halvhånglar med en manlig bekant i umgängeskretsen. Aldrig skall han se mig skratta hysteriskt, vingla på alltför höga klackar och spilla vin på väninnan. Han skall inte behöva uppleva bråk och tjafs inom familjen pga alkohol. Han skall slippa se mig sitta och lipa med mascaran rinnande nedför kinderna pga förstärkta känslor av alkohol och han skall aldrig behöva vakna och komma upp till ett köksbord fullt i halvurdruckna glas, flaskor, cigarettfimpar et.c.. Och aldrig någonsin skall han få en God Natt-puss av mig som luktar alkohol..

Det kanske låter moraliserande och Pretto, och okej, då är jag det. Men det är valet jag har gjort. Och jag har gjort det utifrån min livserfarenhet. Jag har sett alkoholens baksidor både ur ett vuxet och ett barns perspektiv. Och för mig är det en självklarhet att aldrig utsätta mitt barn för det. Jag moraliserar inte över andra människors drickande, så länge de gör det i frånvaro av sina barn. Jag tycker att människor, även föräldrar, skall få festa och ha det som många anser är roligt, att bli berusade et.c, men låt bli att göra det i åsynen av barnen.

Precis när det var som bäst..

Precis när det är som bäst.. Efter några dagar av gråkallt vårväder så återkommer värmen. Sol och härligt vårväder. Så tillbringar jag förmiddagen med att göra i ordning lite på altanen. Skurar bort vinterdamm från utemöblerna och sätter fram lyktan.. en duk, letar efter lite harmoni.. Planerar att sitta där och äta middagen, i lugnet och i solen.

Precis som katterna lagt sig tillrätta under tallem och jag satt ned min ända på en av utemöbelsstolarna.. Precis så, när allt känns som bäst. Då startar INFERNOT.. Maskinen from hell och jävulens verk. Gräsklipparen!!

Under hela den här långa, kalla och rätt obehagliga vintern som har varit hade jag lyckats gå och förtränga det som förmörkar mina somrar. Motorgräsklipparn from Hell. Hela den onda armén av väsnande och luktande helvetesmaskiner har stått i godan ro och laddat hela vintern. För att, precis som korna så de släppt ut på grönbete, leva upp och fylla hela min tillvaro med sitt ljud.

Så det var bara att lyfta på sin feta häck, få med sig katterna in, stänga altandörren och ställa in planerna på att äta middag inne. Härdad.. borde jag vara. Det är inte sällan mina sommarplaner och mina sommardagar ser ut så. Och jag får ändra mina planer... Det är då jag önskar att jag bodde i ett öde hus långt ute i skogen, fjärran från allt ljud från onda gräsklippare i villaområdet.

Skall vi koppla av en stund på soffan efter en tung dag på jobbet, skall vi ta en fika ute på altanen, har jag tänka mig att sätta mig och läsa lite ute.. då kommer Motorgräsklipparen from Hell och formligen fyller mig med sin uppenbarelse. Ljudet stressar mig något så alldeles kopiöst. Det får varenda muskel i min kropp att spännas. Och om mina öron kunde, så skulle de fällas ihop. Mina axlar åker upp till öronen och jag känner hur jag andas någonstans uppe i halsgropen. Ljudet borrar sig genom min hud, genom alla vävnader och ända in i benets innersta märg. Där sitter det och skallrar som en betongborr. Det är hetta och kyla på samma gång, och det är hårt och skärande. Stresshormonerna pumpar så fanns det en adrenalinmätare i närheten skulle den slå varvrekord..

Det här är nackdelen med att bo i ett villaområde. Och det kan nog tyckas va en skitsak egentligen, men när man, som jag, har en sjukdom som gör att sinnesintryck blir "felaktiga", då är en motorgräsklippare en Helvetesmaskin som alltid skall ställa till ett inferno när allt är som bäst...

Så mycke jag inte visste att jag behövde...

Världen är full av grejer som jag inte visste att jag behövde. Överallt finns dom! :-) Och jag är ganska bra på att leta upp dom också!

Jag är aktiv inom sporten loppis. Det ÄR en sport.. att leta upp bra loppisar och rätt prylar. Det är himla kul att leta.. kika, vända och vrida på alla grejer. I jakten på grejer som jag inte visste att jag behövde. Grejer som passar in i mitt hem. Grejer som skall kunna sätta den där rätta personliga prägel på vårt hem.

Jag letar inte nödvändigtvis FYND.. eller, ja.. kanske skall definera ordet FYND.. dyra märkesgrejer som kostar typ ingenting. Inte nödvändigtvis, utan det är grejer som liksom "passar in".. En liten skål i vitt med blått mönster som passar in på min fläkthylla.. en vacker glasflaska.. en fin kaffekopp till E´s dagis. En liten  grej för en femma som kan göra mig så smålycklig..

Förvisso börjar mitt hem på att bli ganska fullt av dessa små fynd, guldkorn.. nu. Och då har jag inte nämnt förrådet och vinden.. Men ändå kan jag inte låta bli att leta, leta.. i jakten på den perfekta lilla prylen som skapar den totala harmonin i ett litet stilleben på hallbyrån.. på trädgårdbordet.. i köksfönstret... :-) Så jag letar vidare efter... saker jag inte riktigt visste att jag behövde ;-)

På bilden ovan står från vänster.. 2 ramar som jag köpt på ANKIS LOPPISi Hånsjö (Mitt favoritloppis!!). I dom två latinska citat som jag själv skrivit ut.. Sen kommer lite nya prylar blandat med gammalt.. Lavendel i kruka kommer från RUSTA.. Ängeln som sitter på en piedestal minns jag inte vart jag köpt, men den har funnits i min ägo ett tag.. Glasburken är från GEKÅS och den vita minipottan har jag köpt på SOLARETUREN i Karlstad. Och alltihop står på det bord som jag tidigare i år köpte på HAGENS loppis, som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med...

Mina vita drömmar

I dagarna har jag och sonen i stort sett slutfört ett gemensamt projekt. Vi är i princip klara med hans lekstuga. Den stackars stugan som stått övergiven har genomgått en total makeover och fått ett nytt liv. Tacksamt har vi tagit emot hjälp med taket av grannen och Ulf, annars har jag stått för det mesta av det andra jobbet. Skrapat bort massa gammal färg, målatmålatmålat... skruvat hyllor och dekorerat. Och jag får lov att säga att jag är ganska nöjd med resultatet. Och E med :-)

E ville från början ha ett café och butik i sin stuga, men ändrade sig sen till att bara vilja ha ett Café. Och den gamla förfallna lekstugan har förvandlats till ett litet minicafé :-) Med hjälp av loppisfynd så har vi fått till det. Och med ganska mycket vit färg.. ;-)

Och jag har fått leva ut mina vita drömmar jag med. Jag brukar alltid säga att om jag vann en fet sunmma pengar så skulle jag starta ett Trädgårdscafé.. Exakt var det skulle ligga vet jag inte så noga, för tillfället är jag mest nöjd att gå omkring och drömma om mitt café. Det skulle i alla fall ligga i en lummig trädgård. Och det skulle vara ett VITT tema. Vita Caféet skulle det heta, och det skulle se ut ungefär som E´s lekstuga, fast i större format då :-)

I mitt VITA CAFÉ och i trädgården runtom skulle det råda total harmoni. Vitt hus, vita väggar.. vita möbler. I lite olika nyaner av vitt. Från krämvitt till snövitt.. lasyrvitt.. Det lugnet som det vita ger. Vita möbler med patina i Shabby stil. Och porslinet skulle påminna om något sånt som gamla tanter har i sina skåp.

I mitt café skulle inget serveras som hade engelskt, amerikanskt, italienskt eller franskt namn. Svenskt.. klassiskt. Traditionella småkakor, bullar bakade med smör och med mycket nystött kardemumma, mjuka pepparkakor.. mackor med ost, skinka.. Glass skulle jag givetvis ha på menyn också. Och helst skulle allt vara lokalproducerat och ekologiskt.

Allt skulle vara småskaligt, personligt och fjärran från storstädernas take-awaystress.. Jag skulle gå omkring i vita och fluffiga kläder från ZIZZI och från högtalarna inne på det vita caféet skulle det komma lite diskret, låg, harmonisk musik.. Gärna Björn J:son Lind... Levande ljus.. Alltid! Vita såklart - allt annat i ljusväg borde förbjudas.

I trädgården skulle det via temat forsätta. Vitsippor.. en hel matta på våren. Liljekonvaljer, vita syrener, vit brudspirea, Jasminer, Änglatrumpeter, liljor.. av alla de slag. Rosor... Där kan jag tillåta lite andra färger än vita. Tidigt på våren skulle det finnas massa vita penséer.. Syrenhortensior.. Kastanjeträd skulle jag ha ett par. Och några vackra kärsbärs- och äppelträd. Under dom skulle det stå gammaldags vita trämöbler på sommaren, där gästerna skulle sitta i solen och njuta av kaffe och tilltugg. Och solen skulle alltid lysa och de lummiga träden ge skugga.

Drömma är fortfarande tillåtet va?