måndag 9 maj 2011

Jag har bestämt mig

Jag har bestämt mig. Jag har bestämt mig för att mitt barn aldrig skall behöva se mig berusad. Inte i någon form. Aldrig någonsin.

Angående den kvinna som blev stoppad från att ta ytterligare ett glas vin då hon ammade sitt barn så tillhör jag den del av befolkningen som tycker att bartendern agerade förnuftigt och visade civilkurage och är värd all heder. Jag tycker inte att det handlar om någon moralpanik och/eller någon form av nedsättande syn på kvinnor. Tvärtom! En bartender som bryr sig om andra värden än att sälja mer, mer, mer...

Så jag bestämde mig tidigt, att aldrig någonsin skall mitt barn ska behöva se mig berusad. Aldrig skall han få se mig förändras, bli flamsig, prata och bete mig på ett annorlunda sätt än annars. Aldrig skall han behöva känna att jag luktar annorlunda. För jag är av åsikten att där alkoholen rinner in så rinner omdömet ut och det skall inte barn behöva bli en del av.

Jag är inte nykterist och jag vill ogärna moralisera över andra människors dryckesvanor, det jag vänder mig emot är att dricka i barns närvaro. Nu syftar jag inte på de föräldrar som har grava alkoholproblem, där barn lever i missär, för där antar jag att de flesta har liknande syn på. Utan jag syftar på det typiska, svenska helg-och festdrickandet. Där människor blir allt från lite lätt salongsberusade till mer eller mindre fulla. Det är helt okej att vuxna människor ägnar sig åt det, tycker jag. Men, låt inte barnen bli en del av detta.

Vid berusningens grader ändras ju vårt beteende. Vi pratar annorlunda, vi uppträder annorlunda.. Vi umgås lite annorlunda. Många upplever sig bli mer avslappnade och lössläppta. För barn som ser sina föräldrar uppträda annorlunda än vanligt skapar detta en otrygghetskänsla och det hela kan upplevas som skrämmande. Och det skall aldrig mitt barn behöva uppleva.

Aldrig någonsin skall han behöva vara ängslig och känna sig orolig inför helger, pga risken att det skall festas. Aldrig skall han behöva skämmas över mig för att jag blir berusad och halvhånglar med en manlig bekant i umgängeskretsen. Aldrig skall han se mig skratta hysteriskt, vingla på alltför höga klackar och spilla vin på väninnan. Han skall inte behöva uppleva bråk och tjafs inom familjen pga alkohol. Han skall slippa se mig sitta och lipa med mascaran rinnande nedför kinderna pga förstärkta känslor av alkohol och han skall aldrig behöva vakna och komma upp till ett köksbord fullt i halvurdruckna glas, flaskor, cigarettfimpar et.c.. Och aldrig någonsin skall han få en God Natt-puss av mig som luktar alkohol..

Det kanske låter moraliserande och Pretto, och okej, då är jag det. Men det är valet jag har gjort. Och jag har gjort det utifrån min livserfarenhet. Jag har sett alkoholens baksidor både ur ett vuxet och ett barns perspektiv. Och för mig är det en självklarhet att aldrig utsätta mitt barn för det. Jag moraliserar inte över andra människors drickande, så länge de gör det i frånvaro av sina barn. Jag tycker att människor, även föräldrar, skall få festa och ha det som många anser är roligt, att bli berusade et.c, men låt bli att göra det i åsynen av barnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar