Idag har hösten visat sig från sin sämsta sida. Ett konstant grått mörker har rått hela dagen och det hela har ackompanjerats av regn och rått väder, du vet, sånt där som kryper under skinnet på en. Personligen har jag väl inte så mycket emot det, för det känns ganska laid back och soft att det är helt okej å va inne å tända ljus å va lite såhär sömnig och.. strosa omkring i pyjamasbyxor. Det är mer legitimt en sån här dag..
Väderprognosen igår hotade med snö, men det har vi inte sett till. I ett inte särskilt eftertänksamt ögonblick råkade jag säga det till E... att "De sa på TV att det kanske skulle bli snö idag"... Mycket pedagogiskt av pedagogen.. E springer genast till fönstret och frågar om vi har några morötter hemma, som han skall ha till näsa på snögubben. Smart mamman, en 3½-åring är ganska konkret i sitt tänk.. saker som kanske finns inte riktigt i begreppsvärlden och "komma lite snö" innebär helt andra saker för en 3½-åring än för en 40-to-be.... Jaja, ja lyckas väl inte jämt, men besvikelsen verkar inte ha satt några djupare spår, för ja har inte hört något mera om snö å snögubbar... eller morötter... By the way, hade det nu kommit snö så hade ja faktiskt en burk med minimorötter i skafferiet... Hmm..
3½-åringen har haft en dag då hela världen varit emot honom idag. Eller, åtminstone halva, dvs: hans mamma.. Eftersom jag är typ den enda i hans upplevda verklighet som sätter någon form av gränser och begränsar hans tillvaro så är jag således också roten till allt, eller åtminstone det mesta, av ont i hans liv. Så idag har det vart kamp, bråk och trots. Usch! Inte alls roligt.. Min son har dessutom den dåliga vanan att, när han blir på sitt sämsta humör, slåss, bitas, sparkas, riva.. Och det är totalt oacceptabelt!! Det är i princip bara mot mig han visar dessa tendenser men det är därmed inte okej. Jag har markerat bestämt, jag har nonchalerat, jag har pratat med honom, jag har gjort det mesta som min fantasi sträckt sig till.. men det fungerar inte särskilt bra. Är det någon som har något kreativt tips på hur att hantera liknande så tar jag gärna emot!
Igår jobbade jag 12½ timme. Inge höjdarpass men men.. eftersom jag jagar arbetstillfällen och timmar är det bara å bita ihop och gilla läget. Det straffar sig såklart idag, det vet jag ju redan innan. Men som tur är så har jag varit ledig så tillvaron har inte ställt så hårda krav. Kanske hade jag kunnat hantera E´s trotsutbrott bättre om jag hade varit mindre påverkad av min sjukdom, både fysiskt och psykiskt. Men men, nu är läget som det är. Att bara gå hemma betalar inte mina räkningar. Jag lär jobba när tillfälle ges..
All Helgona-helgen passerade i helgen. Och jag tillhör de tråkiga, bakåtsträvande människor som bara tvärvägrar Halloween. Jag ser absolut ingen tjusning i att klä ut sig till spöken och monster på All Helgona... Det ger mig bara avsmak! :-( Jag känner inget som helst behov av det.. Och ja tar gärna att ja är en tråkig surkäring, för det här känns inte som någon högtid som ja vill ha!
Lite ont i kroppen och trött i huvudet skall jag nu ta en dusch och hämta lite nya krafter innan jag tar itu med kvällens stora utmaning, att få 3½-åringen att sova....
Blöta hälsningar från Trollmamman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar