Kan man se på Karjala cup i himlen?

Jo, ja tror det.. i min bild av himlen, sommarlandet eller vad man nu föredrar att kalla det så kan man det i alla fall..

Kära Pappa, fars dag idag och många år har passerat sen du gick bort och jag inte längre kunde uppmärksamma dig på din dag.. Men det innebär inte att jag inte har tänkt på dig. Det gör jag ofta, ofta. Jag var inte och tände något ljus vid minneslunden idag. Jag tänder ljus där jag befinner mig istället, för det är där ditt minne lever vidare. Inte i minneslunden, där finns du inte för mig. Men här hemma hos oss har ljusen brunnit för fullt idag!

Jag hoppas att din dag i Sommarlandet har varit lite ljusare än här, för här har det varit grått. Fast om jag känner dig rätt så har du tillbringat din söndag med att kolla på hockey.. Eller hur?! Jag tror man kan se på hockey uppe i himlen.. eller sommarlandet. Ja tror, t om att man kan få riktigt bra platser där.. Och jag tror också att du blev firad och uppmärksammad av ditt förstfödda barnbarn där uppe i sommarlandet. Ni tar hand om varann där uppe, det är min tröst här nere på jorden.

Här har det vart en grå söndag och inget anmärkningsvärt har E och jag tagit oss för med. Lite vardagligt plock som hör sedvanliga söndagar till. E var sällskapssjuk och ville ha mig mer delaktig i sina lekar än jag hade tid, tillfälle, ork, lust till just då. Nu i efterhand rannsakar jag mig själv och bannar mig själv för att jag inte alltid sätter min sons önskningar i första rum. Varför leker jag inte med honom före jag gör allt det nödvändiga...?! När skall jag någonsin räcka till..? Och varför är jag ingen typisk "lekmamma"..?! :-(

E önskade sig en vän idag, sa han.. "Du har ju vänner på dagis", säger mamman klämkäckt. Den kloke sonen svarar då "Jamen dom är ju inte här..." Nej, självklart å naturligtvis är dom inte det.. Att jag inte tänkte på det. Min son är klokare än jag ibland. Hans uttalande gläder mig i vissa avseenden. Att han numera uppskattar leken TILLSAMMANS med andra barn. För inte så längesedan var han såpass avvaktande så han drog sig undan leken med andra barn. Men nu vill han, som sagt.

Men det satte också en tagg i ett känslig mammas hjärta.. Jag sörjer att E inte fick något syskon i sin egen ålder. E har sina storasyskon och jag gör allt för att han skall se dom som en del i sitt liv. Men, han saknar samma sak som jag saknat, hela mitt liv, syskon att leka med.. syskon att umgås med.. syskon att dela livet och vardagen med. Tänk som jag saknat det, och tänk så många gånger som jag tänkt att.. om jag får barn så vill jag att det barnet skall få syskon, så h*n slipper vara så ensam som jag varit.

Men nu blev det aldrig så, livet tog annan vändning. face the fact boy, it eas a little to late... det finns alltid saker som man kunnat göra annorlunda i livet när man tänker tillbaks. Hur mycket av allt som händer i ens liv är ens eget val egentligen?! Och hur mycket styr man över?! Medan jag funderar vidare i dessa filosofiska frågor får ja väl börja lägga undan pengar för att betala min sons terapitimmar då han skall hantera sin barndom.. Hmm..

I morrn hoppas vi på en ljusare dag. Både mer konkret, i form av att se solen kanske?! Och mer emotionellt..?! Med en träsktrollsmamma som är lite ljusare i sinnet..?!

Gråblöta hälsningar!!

Träsktrollsmamman