Personliga vårtecken

Jag har några personliga vårtecken som jag tänkte bjuda på. När det känns att våren kommer till denna drygt 40-åriga kropp.. Ett tecken är att jag börjar vakna tidigare. Fullt logiskt. Ljuset såklart. Och det känns faktiskt lite lättare att vakna med. Även om det sällan känns frivilligt att gå upp klockan 5.00 en morgon så känns det inte på samma sätt som under midvintern. Då känns det som att utöva våld på sin egen kropp. Nu kan det kännas skapligt, jag överlever.  Och att gå upp 6:30 känns nästan naturligt.

Ett annat tecken från mitt håll är att grannen i år med vann tävlingen om vems uppfart och plattgång som först blev snö- och isfri. Medan det fortfarande är hård is och fulsnö på vår plattgång och uppfart.. Grannen sopar upp resterna från vinterns fågelmatning.. Medan det hos mig dyker upp nya lager med utfodring allteftersom snön smälter undan. Idag såg ja hur det satt några sparvar och pickade i resterna av en misslyckad chokladkaka, som kommit fram... Grannen sopar framför sin trappa, runt husknuten och den avsmälta plattgången. Medan det, hos oss, ligger kvar rester av kvistar som vinterstormen rivit loss.. fulgrus som jag sandat med.. rester av ljuskoppar till de otal värmeljus som jag tänt.. en och annan tändsticka kommer fram också.. Medan jag iaf tänker tanken att i år skall jag köpa en ny sopkvast, en som inte har ett kort, avbrutet skaft. Kanske blir roligare att använda den om den är funktionell....

När det blir vår får jag omåttlig lust att äta våfflor med glass. Det gör jag iofs gärna en varm sommardag med.. eller en kulen hösteftermiddag.. Till adventsfika.. Men, när vårsolen kikar in så väcks lusten ännu mer. Varma, mjuka våfflor som serveras med glass. Det skall vara vaniljglass med strimmor av jordgubbssylt. Något mer som oxå smakar kalas såhär de allra första trevande vårvinterdagar är korv och bröd, som man äter ute i söderväggen. Första "melliset" utomhus.. De är ta mej fan bättre än oxfilé de..

När våren nalkas och med den påsk.. så är det enda gången som jag kan få en viss längtan efter att ta in något färgglatt i mitt hem. Att t om frestas av att ha något GULT eller GRÖNT i mitt hem. Det brukar sluta med att jag köper vita fjädrar till riset inne ändå.. MEN.. jag kan slå på stort och ha gult och grönt i riset ute.

Vår är också när mina vinterskor och min vinterjacka börjar på att bli trötta och sunkiga, och tittar bedjande på mig att i önskan om att hängas in på vinterförvaring. Ibland hörsammar jag deras önskan.. Ja hänger in, tar på mig något tunnare, övertalar mig själv om att det är precis lagom varmt...

Vår är det helt klart när jag kan gå torrskodd i mina Crocs för att hämta Posten. OCH samtidigt, göra detta utan påtaglig fara för liv och lem. Tjurig och korkad som jag är hämtar jag nästan alltid posten i mina Crocs. Vilket, vintertid, resulterar i att jag blir kall, blöt, snöig.. och.. riskerar liv och lem...

Vår är doften av smältande snö. Ja, jag skrev doft.. lukt.. stank.. det varierar ju. Men den där speciella lukten som blir när solen smälter snö, och den blandas med upptinat grus. Allra helst ackompanjerad av takdropp och fågelkvitter. Den där känslan av att nu är det något på gång. Den där bitterljuva känslan. Som på samma gång är beviset på att vintern ger upp, ger mig den där ångestklumpen i magen. Mars.. jävla mars! Jag hatar det du river upp inom mig. Jag hatar ångestklumpen du ger mig. Mars, varför kan du inte bara värma och tina min själ?

Vår är vårsolen som lyser in och smällt påminner om att nu är det dags att putsa fönster. Vår är det stränga påpekande fingret som pekar åt dig att det är dammigt, vintersunkigt och behöver städas. Ingen är väl så sträng och kritisk som vårsolen när den inspekterar...

Vår är när nya glassortimentet kommer. Och jag blir barn igen och har svårt att välja vilken av de nya glassarna jag skall testa först!